Dahlström funderar och flanerar/Måndag

I Barcelonas hamn, rakt nedanför Ramblas och Pl. Colon, ligger ett nytt skrytbygge i glas och sten - och i viss mån trä. Det är en galleria med butiker, barer och restauranger och den är precis lika charmlös, trist och ogästvänlig som alla gallerier och köpcentra är oavsett var i världen de ligger. Broder G och jag gick dit för ett studiebesök men vi hade inte avverkat särskilt många meter förrän vi tittade på varandra och konstaterade att vi definitivt kommit fel. Dock gjorde sig en viss törst påmind efter promenaden i solen och vi enades om att åtminstone klämma en bier. När vi falkade runt i glaspalatset (vad är det för vits med att ha stora pampiga glasdörrar när man måste ha stora, braskande skyltar på dem som varnar för just glasdörrar...?) efter en bar upptäckte vi till vår häpnad ett ställe som hette "Vildsvin". Vi kände att det krävdes en undersökning. Det var en mycket märklig blandning av fisk- och skaldjursrestaurang och ölställe med företrädesvis nord- och mellaneuropeisk bier. Ett slags försök att blanda en ölstuga i Budapest med en fiskrestaurang vid Medelhavet. Vi var de enda gästerna och jag var mycket skeptisk men Broder G fick syn på en skylt som erbjöd två ostron och en öl till extrapris. Det skulle han ha. Jag tjurade och beställde in en kaffe och en liten konjak. Men när Broder G beställt kom kyparen tillbaka och beklagade att ostronen tyvärr var slut. Jag nickade och hummade förnumstigt men Broder G tog ölen i alla fall. Efter ytterligare en stund kom kyparen återigen och nu meddelade han att de faktiskt hittat två ostron om det fortfarande var intressant. Nu log jag brett och snackade öppet skit om stället och varnade Broder G för konsekvenserna av skämda ostron; magkramper, salmonella, dysenteri och så vidare. Då gick det prestige i det hela och Broder G vände sig till kyparen och sade att han mycket gärna ville ha ostronen. Och så vände han sig till mig och sade, med mild stämma: "Roberto, det här är i alla fall inte Ystad". Han fick sina ostron och öl och jag mitt kaffe. Han njöt ljudligt av ostronen (blott med lite citron och svartpeppar) och hävdade att de smakade ljuvligt. De närmaste dagarna blev spännande, skulle Broder G:s mage explodera eller ej. Men icke. Han förblev frisk. "Äsch, jag bor i en stad (Köpenhamn) där salmonella närmast är en krydda", var hans enkla förklaring. Som vanligt? Kåssör, Robert Dahlström" BORDER="0"Kåssör, Robert Dahlström Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se