Dahlström funderar och flanerar/måndag

Många har hört av sig och vill vara blommor. Enbart kvinnor. Män vill nog inte vara blommor, vi vill hellre vara träd. Helst en ek. Då kan man vara värd för många andra växter och fåglar och insekter och kanske rent av älskande par? Och så kan man bli en fin segelbåt som seglar över världshaven eller så bara står man där och blir grövre och grövre i många hundra år. Det är annat det än en liten hästhov som står och vinkar i dikeskanten några veckor på våren när vi susar förbi i våra bilar och sprider avgaser över dem. Möjligen skulle jag också kunna tänka mig att vara någon kryddört som rosmarin, timjan eller varför inte gräslök? Eller en vinstock! Dessutom vill kvinnor nästan undantagslöst vara ljuva, små, älskliga blommor som nattviol, penséer, orkidéer, liljekonvalj och slikt. Just nattviol önskade flera kvinnor - lite hemlig, blommar bara om natten och doftar ljuvligt. Ja, nu är det bara att utvärdera detta - någon hågad psykolog på gång? Är det något som jag tröttnat på så är det att flytta. Jag vet inte hur många gånger jag har flyttat i mitt liv men det är åtskilliga. Och de flesta gångerna har jag gjort det själv med hjälp av vänner. En gång, från Blekinge ner till Skåne, anlitade vi en firma och det var ju skönt. När jag såg "gubbarna" slita med de stora tunga möblerna kom jag ihåg mina egna dagar i den professionella flyttsvängen i Malmö och Lund. Det är minst 25 år sedan och därför preskriberat och jag kan således berätta att jag jobbade svart på en mindre flyttfirma (som inte längre finns) när jag pluggade i Lund. Vi flyttade och så fick jag pengarna direkt i handen på kvällen. Det var väl inte så vanligt att kamraterna på universitetet ägnade sig åt hårt kroppsarbete för att få ihop till den där guldkanten som är så viktig men jag hade mina år som styckarlärling på Malmö Wienerkorvfabrik och nästan två år i flottan precis bakom mig så det var inte så märkvärdigt. En dam på Limhamn i Malmö hade inte bara en flygel utan också ett gammal piano. Hennes omfattande bohag skulle från en villa (det är enkelt och bra) till en lägenhet i den finare stadsdelen mitt inne i stan. I ett gammal, trångt hus utan hiss - på fjärde våningen. Suck. Det gav snabba, rejäla pengar men var oerhört slitsamt. Inte minst psykiskt. Särskilt när vi baxat runt ekskåpet mellan fyra rum bara för att lägenhetsinnehavaren inte kunde bestämma var det skulle stå... Som vanligt? Robert Dahlström, 0411-55 78 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se