Dahlström funderar och flanerar/Måndag

Man brukar ju säga att kläderna gör mannen. Undrar vad de gör med kvinnan? Och att allt klär en skönhet. Ja, det håller jag med om. Så är det åtminstone för mig, i mina ögon, när jag ser på en särskild kvinna. Nåja - men visst är det så att kläder har betydelse. Kläder ger klara signaler om vem vi är, i några fall vad vi jobbar med och ofta vad vi vill. Ska vi på fest klär vi upp oss, vi vill med vår klädsel förhoppningsvis bidra till en högre feststämning. Om vi inte vill visa vårt oberoende och vår utlevda nonchalans, förstås, och kommer i en gammal säck och tofflor. På Vesterbro, i Köpenhamn, där det fortfarande bor väldigt många hantverkare och arbetare trots den stora inflyttningen av "häftiga" unga människor med "häftiga" jobb och massor av pengar, är klädseln viktigare än man kan tro. Det är mycket vanligt att jobbarna bär sina arbetskläder när de slinker in på värdshusen för en liten pilsner på väg hem. Kommer man i den skitiga och färgfläckade overallen signalerar det att "man är i arbete". En god vän till mig på Vesterbro har inte alltid jobb. Men han är en fantastisk hantverkare som kan det mesta. Under de perioder då han arbetar kommer han alltid in på vårt stamvärdshus i arbetskläderna och aldrig är han mer rakryggad, stolt och glad är då. Självklart ställer jag då den högst akademiska frågan "Så, du är i arbete?" Och han svarar alltid med ett leende och tummen i overallfickan: "Ja, det ser du väl?" Och så klingar vi våra hof mot varandra och dricker som "rediga" män. När han kommer i jeans och skjorta är det inte lika kul. Om någon man skulle komma in på värdshuset och vara uppklädd i kostym, skjorta och slips, blanka skor och vattenkammat hår blir det alltid samma reaktion. "Vem har dött? Ska du på begravning?" Det visar på en lite mer sorgmodig och pessimistisk sida av de gladlynta och gemytliga danskarna. Eller så är gemytet just bara en myt. Tror det. Men på Vesterbro bär man bara kostym vid begravningar, bröllop och stora födelsedagar. Och då utgår man från det värsta för sedan kan det ju bara bli bättre... För övrigt var jag på en bal med högstadieungdomar härom kvällen. Där kunde man tala om elegans och uppklädning! Sällan har så stiliga ungdomar skådats. Och ska man vara fin får man lida pin, heter det. Men det struntade de tjusiga flickorna i och framåt kvällen stod det en lång och prydlig rad med högklackade balskor längs dansgolvets ena sida... Det finns gränser. Som vanligt? Kåssör, Robert Dahlström" BORDER="0"Kåssör, Robert Dahlström Robert Dahlström. 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se