Dahlström funderar och flanerar/Måndag

Jag undrar vad "inget särskilt" egentligen är. Det där "särskilt" skulle jag vilja vara med om. För det förefaller vara en upplevelse utöver det vanliga. Det började med att jag frågade en kompis vad hon och hennes familj skulle göra i helgen. Svaret blev: "Inget särskilt". Sedan fortsatte vi att prata och det visade sig att de skulle göra massor av trevliga saker som att rida, hämta en bäddsoffa, laga thailändsk soppa, fixa med datorn, se på någon match med sonen i fokus, läsa en bok och titta på en konstutställning. Det är alltså inget särskilt. Framåt fredagskvällen pratade jag med en annan god vän i telefon. Jag fick frågan: "Vad händer i helgen då?" och svarade direkt, utan att tänka, "inget särskilt". För en stund sedan funderade jag över vad jag egentligen hittills gjort i helgen och vad jag ska göra. I fredagskväll åt jag lammfärs med vitlök, paprika och stekt potatis och drack lite vin. Satt och skrev någon timme, såg en fantastisk dokumentärfilm om koreografen Per Jonsson och avrundade kvällen med filmen French connection. Dessutom körde jag två maskinen tvätt och pratade i telefon. Alltså inget särskilt. I lördags gick reveljen tidigt, fortsatt tvättning. Några krukväxter beskars rejält inför vårväxten och så fikade jag och umgicks med en kär vän i stort sett hela eftermiddagen. Framåt kvällen tog jag en lång promenad, handlade lite och gjorde mig en fuskkinesisk middag på färdig sötsur sås och fläskkött och ris. Någon timme framför datorn och så en usel film och till sist en stunds förfasning över Anna Nicole show. Att vi faktiskt sitter och glor på hennes bottenlösa förnedring säger en hel del om människan. Som sagt, det hände inget särskilt alls. Och nu, när denna lilla text är klar, ska jag på födelsedagskalas och äta den bästa, hemmagjorda prinsesstårta jag känner till. Den tar två dagar att göra och är överlägsen allt som går att köpa och som jag gör själv. Det, mina vänner, är dock något särskilt! Jo, där kom ett litet undantag. God mat och goda bakverk är alltid speciellt. Men bortsett från det så kan man ju undra vad som ska hända för att vi ska tycka att det händer något särskilt. Är vi helt enkelt lite bortskämda eller tror vi att alla andra gör en massa märkligheter medan vi mest låter tiden gå? Hos oss är inte gräset särskilt grönt men hos grannen... Som vanligt? Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se