Dahlström funderar och flanerar/Måndag

Efter allt som hänt i världen har det uppstått en särskild slags flygplansrasism som får mig att omedvetet reagera på ett onödigt sätt. Jag märkte det tydligt härom veckan då jag redan på Kastrup kände mig illa till mods inför några män av arabisk härkomst som jag tyckte uppträdde lite märkligt. Jag kom på mig själv med att sitta och studera just dessa män med stor misstänksamhet. Men några norrmän som bråkade en bit bort ägnade jag ingen uppmärksamhet alls. Och när det kom en familj av asiatiskt ursprung i mitt blickfång och en av barnen hostade till då reagerade jag också. Hade de lungsjukan? Dessa reaktioner berörde mig illa. Börjar vi se hela folkgrupper som hot bara för att de har ett särskilt utseende då är vi illa ute. Dessutom ligger det en hel del självgodhet i att reagera så. Ett slags vi och dem-tänkande. Vitt och svart, helt utan nyanser. För det finns förstås ingenting som säger att inte människor med så kallat västeuropeiskt utseende skulle kunna vara terrorister eller smittbärare. Jag avskyr att beslå mig själv med trista fördomar. När vi stod nere på toaletten och tvättade av oss inför flygresan berättade jag för Broder G om mitt trams. Han är ingen man som besväras av fördomar utan tar folk för vad de är oavsett hur de ser ut. Han lyssnade och så undrade han om jag tittat på oss själva i den stora spegeln. Jag gjorde som han sade och såg två män med bakåtslickat hår och skägg som helt klart såg lite mystiska ut. Ungefär som två torpeder från Colombia, a lá Hollywood, på uppdrag i Europa. Det räckte att vi poserade och gjorde oss till en aning, och blängde in i spegeln, för att åtminstone jag skulle ha tagit en omväg runt dessa hotfulla figurer. Det var ett bra sätt att komma ner på jorden. Det är lätt att få vanföreställningar om sin omgivning utan att tänka på hur omgivningen uppfattar en själv. När vi sedan checkat in och flanerade i avgånghallen ansträngde jag mig för att le och verka så positiv som möjligt. Man vill ju inte gå omkring på en flygplats och se ut som en hit-man ur en maffiafilm. För övrigt måste jag ännu en gång varna för de skyhöga priserna på Kastrup. Det är utan vidare en av Europas trevligaste flygplatser men när jag fick betala över 200 danska kronor för en whisky och en öl då muttrade jag lite småsurt. Men den gav mig exakt så mycket mod jag behövde inför flygturen till Madrid så det får väl vara värt det ändå... Som vanligt! Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se