Dahlström funderar och flanerar/Måndag

Det gäller att koncentrera sig på vad man har för händerna annars kan det gå lite galet. Som i lördags kväll, då jag blev väldigt korthårig. Och allt bara för att jag snackade för mycket och gjorde för många saker samtidigt. Efter middagen tänkte jag putsa till håret och skägget och göra mig lite helgfin och så. Jag använder en eminent trimmer och av någon anledning bestämde jag mig för att rengöra den och smörja den med en droppe olja. Alltså plockade jag isär den samtidigt som jag pratade och lyssnade på musik. Och oljade och monterade den igen under samma pladdrande och sedan satte jag maskinen mot håret - som genast flög av i en stor tuss. Dels spann den nyoljade maskinen som en proppmätt katt, dels hade jag, utan att jag märkt det, ändrad inställningen för hårlängden. Den stod på en millimeter och jag hade en fin gata rakt över huvudsvålen. Det fanns förstås inget annat att göra än att anpassa resten av huvudet till den superkorta gatan så nu drar det kallt mellan öronen. Tack och lov har jag en gammal mössa. Så nu vet ni varför jag ser lite naken ut - men det växer fort och det kan kanske vara bra att lufta svålen när inte solen bränner så hårt (eller inte alls), det går ju inte på sommaren för då måste man ha ett skyddande hårtäcke. Och jag bär hellre mössa på vintern än på sommaren. Och i helgen bakade jag en ny favorit, Birkes. Jag har köpt och ätit Birkes många gånger i Danmark men aldrig bakat dem själv. Men så föll mina ögon på den lilla, trevliga boken Kaféer på Österlen (Annika Söderpalm och Tanja Thompson, Artograf förlag) och där fanns ett recept på Thebirkes. Birkes är danska för vallmofrön och jag använder gärna blå vallmofrön, om inte de smakar annorlunda så ser de i alla fall fina ut på bullen. Receptet kommer från Allan Pedersen, på Ewalls Bageri & Café, i Borrby, och hans danska föräldrar. Jag kan inte ge er receptet eftersom jag inte pratat med Allan om det. Recept sprider man inte hur som helst. Men det ingår smör, mjölk, vit sirap, mjöl och jäst och man bakar dem nästan som wienerbröd fast ändå inte. Allans blir inte lika feta som de vi kan köpa i Köpenhamn, eller Rönne, men maffiga ändå. Jag äter dem gärna färska som de är till kaffe, men det händer också att jag brer på ännu lite mer smör och lägger på några skivor ost - då pratar vi inte slankmat men gott är det. Får väl höra med Allan om jag får ge er hela receptet... Som vanligt? Robert Dahlström, 0411-55 78 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se