Dahlström funderar och flanerar/Lördag

Det är långfredagens eftermiddag, klockan har nyss passerat två och jag sitter på tidningen med vidöppet fönster i bara skjortärmarna. Utanför pladdrar några gråsparvar obekymrat i ett buskage, en koltras prövar sin flöjt och på avstånd hör jag barn som leker och tjoar. Och så förstås hela orkestern av olika motorcyklar. Innan jag gick upp på tidningen tog jag en rejäl promenad genom stan - det gick helt enkelt inte att gå raka vägen till jobb. I blott kavaj och skjorta vandrade jag genom gränderna och vid en husvägg flammade en nykläckt maskrosblomma i solgult. Jag passerade en, två, tre bilar - alla hade fortfarande vinterdäck. Så nära är fortfarande vintern. Från ett fönster får jag ett glatt leende av en vacker kvinna, hon stod visslande och tvätta rutorna spegelblanka. Utanför museet satt en mycket ungt par, avklädda som om det vore högsommar och med glasstrutar i händerna - lyckliga och lite småfånigt förälskade retade de varandra bara för att få en anledning till beröring. Skärtorsdagen däremot blev först en grå och regnig historia men sedan klarnade det upp och på kvällen fick jag besök av fyra damer som förmodligen var häxor som flugit fel på sin väg till Blåkulla. Eller så hade de kommit rätt. Jag gick bort för att titta till kycklingen i ugnen och när jag stängt ugnsluckan och vände mig om fanns de i rummet. Det var som i en roman av Michail Bulgakov. De satt och småpratade och smuttade på mitt rödvin. Den ene kände jag igen men hon såg väldigt mycket yngre ut, som en filmstjärna, den andra visade sig vara oerhört skicklig på att förfalska konst, den tredje hade med sig tre mystiska plantor med exotiska namn och den fjärde åt upp mina raggsockor. Där satt jag och oroade mig över att jag inte hade något godis att bjuda på, det brukar ju lugna påskkärringar men de fyra damerna (jag vågar knappt skriva häxorna) verkade trivas och det blev plötsligt väldigt varmt i lägenheten och bandspelaren började snurra besinningslöst och det var som en dimma i rummet och jag hörde deras märkliga skratt eka allt längre och längre bort. Så var det med ens var det midnatt, det slog tolv gånger i kyrktornet utanför mina fönster, och min lägenhet var tom. Kvar låg mina trasiga raggisar och på staffliet stod en perfekt kopia av en Madeleine Pyk-målning. Och tre krukor i fönsterkarmen... Ha en fortsatt riktigt Go Påsk! Robert Dahlström, 0411-55 78 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se