Dahlström funderar och flanerar/lördag

Jag vill gärna presentera en gammal vän till mig som jag inte sett på många, många år men som plötsligt dök upp. Och inte bara dök upp, han och hans familj har flyttat hit. Till ett trevligt litet samhälle ute på slätten. Han ingick en gång i samma gäng som min vän kverulanten och hypokondrikern (som för övrigt ligger hemma med en stor hink bredvid soffan och väntar på vinterkräksjukan) och vi kallade honom för "Positivet". Skälet till det är att han alltid var så otroligt positiv i alla lägen. Alltså den absoluta motsatsen till hypokondrikern och kverulanten. Jag har varit vittne till en del mycket intressanta men fullständigt meningslösa samtal dem emellan. Ni kan tänka er... Nå, nu ringer alltså "Positivet" och berättar att de bor blott några mil från mig. Självklart undrar jag för mig själv om han fortfarande är så där otroligt positiv. Jag bestämmer mig för att testa. "Jaha du, vad trevligt. Men är det inte i den byn som man bara får köra i 30 kilometer i timmen genom själva centrum? Är inte det lite konstigt?" Han blev inte svaret skyldig och jag förstod att allt var som vanligt. "Nej Dahlström, det är hur bra som helst. Eftersom alla kör så sakta behövs det inga trafikljus och det tjänar kommunen massor av pengar på. Och så skönt för alla pensionärer och barnfamiljer! Det var faktiskt ett av huvudskälen till att vi flyttade hit." Som sagt, "Positivet" vevade på. Många gånger vore det skönt att ha "Positivets" förmåga. Man skulle ju aldrig bli sur eller förbannad. En sak som retat mig ett bra tag är att min cykeldynamo snurrar ojämnt eftersom däcket är slitet och därmed ojämnt. Hade det varit "Positivet" hade han blott konstaterat att det är mycket bättre med en dynamo som snurrar ojämnt för då blinkar liksom ljuset och då syns man bättre i trafiken. Eller när ena remmen gick av på ryggsäcken. Det hade "Positivet" tagit som en mycket tursam händelse. "Tänk om det hänt när du fotvandrade i Anderna och var helt beroende av ryggsäcken. Vilken himla tur att det hände här och nu!" "Positivet" frågade förstås hur det var med vår gemensamma vän kverulanten och hypokondrikern. Jag svarade sanningsenligt att han varit döende de senaste fem-tio åren och är missnöjd med allt och alla. "Det var ju skönt att höra att han är sig lik", svarade förstås "Positivet". Det kommer att bli ett intressant år... Ha en riktigt skön Trettonhelg! Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se