Dahlström funderar och flanerar/Lördag

Fortsättning på middagen med "kverulanten" och "Positivet". Jag var i färd med att presentera kvällen meny och hade nått fram till varmrätten. "Det blir rådjurssadel inlindad i enbärskryddad bacon med svart trumpetsvamp, kryddig sås, en lätt potatisgratäng och så förstås rönnbärsgelé och konserverade päronhalvor", mässade jag. "Till dessert har jag en mjäll och fin crème brulé som jag gjorde igår kväll. Och så avrundar vi med starkt kaffe och en liten konjak..." Ingen hade några invändningar och "kverulanten och hypokondrikern" satt kvar. Tydligen föll menyn honom i smaken. Ett av de få tillfällen då han vågar släppa sin roll som misantrop och allmän gnällspik är just när han blir bjuden på furstlig traktering - då är det inga problem med magen och framåt kaffet kan han bli riktigt trevlig om än aldrig jovialisk. "Positivet" har ingen roll att släppa, han är bara den han är utan att tänka särskilt mycket på det. Jag satt och studerade de båda gamla kumpanerna och slogs av hur lite de egentligen förändrats de senaste 15-20 åren. Deras grundkaraktärer är intakta och har något hänt så är det att de fördjupat sina personligheter. Vi njöt av stiltonost på pepparkaka, som är en klar delikatess, och det var intressant att se deras olika sätt att äta. "Positivet" pratade samtidigt som han åt, han berättade om viken fantastisk bra affär han gjorde när han köpte jeepen, som ju kom till användning direkt i den skånska vintern. Han tog en pepparkaka i sin stora näve, slevade upp en rejäl omgång stilton och slukade allt på en gång. Så där i förbifarten. "Kverulanten och hypokondrikern" närmade sig däremot pepparkakorna och osten med stor skepsis. Han studerade först pepparkakorna som om han försökte utröna vilken som var bäst, tog den försiktigt och lade den på tallriken. Lika försiktigt tog han skeden och grävde upp lite ost som han försökte lägga så snyggt som möjligt på pepparkakan. Därefter torkade han händerna noga på servetten och greppade pepparkakan och osten med fingertopparna och bet i ena kanten som när en mus gnager på en ostkant. Han pratar aldrig när han äter, hummar blott lite då och då. Han kommenterade inte "Positivets" svada men kastade då och då en lätt föraktfull blick och log lite i mjugg. Men det var bara jag som noterade det. Sedan var det dags för sillen...Fortsättning följer. Ha en go helg! Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se