Dahlström funderar och flanerar/Lördag

I torsdags gjorde jag en liten bilresa ut på landet. Det var en mellandag - inget regn och ingen vind att tala om. Solen hukade fortfarande vid horisonten även om det blir allt ljusare för varje dag som går och dess strålar svepte över landskapet och den brunrödsvarta jorden. Jag älskar förstås när det skånska kulturlandskapet står i sin yppersta prakt - inte minst när rapsen blommar och bäddar in landskapet i flammande gult - men det är inte så dumt nu heller. Man riktigt känner hur den nakna jorden vilar - även om det bara är jord som syns vet vi att den inte är död utan tvärtom blir allt mer fylld av kraft och energi. Det är något vilsamt och tryggt över den sovande jorden, det är som att se tända stearinljus i husens fönster - en slags harmoni och lugn. En trygg förvissning om att det blott är natt och att det snart gryr ännu en morgon, ännu en vår. Fortfarande ser jag många fina amaryllisar i fönstren på mina vandringar i den lilla staden men allt fler tar ner sina julstjärnor. Jo, det är väl tid för det. Hemma hos mig har det vanliga inträffat som händer varje år - stjärnan i fönstret stänger av sig själv genom att glödlampan slocknar. Ännu hänger den kvar men mörk och tyst. Det blir ingen ny glödlampa förrän till första advent. Men ännu ett tag är jag en storkonsument av stearinljus. Minst fyra ljus plus ett fat med åtta värmeljus lyser och ombonar mitt hem varje kväll. Det är bland annat så jag överlever den långa vinternatten. Det är förstås lätt att känna våren i ansiktet när det är sådana fina dagar som i torsdags och när vi ser spirande snödroppar och andra tidiga blommor. Men så återvänder vintern med snö, regn och kraftig blåst och jag drar mössan ännu längre ner över öronen, kurar ihop under regnjackan och prisar mina gamla men ännu varma och sköna raggsockor. (Jag fick ett par nya, hemstickade i julas men de använder jag enbart som innetofflor enär jag vill att de ska vara så länge som möjligt. Dessutom har de en härligt gulbrun färg som ju inte syns när man bär dem i kängorna.) Nej, det är bara att inse att än är det långt till våren. Tack och lov kan jag lindra vintern med att baka och laga mat. Ute kan det regna och storma bäst det vill - inne värmer ljusen och doften av nybakat bröd kan få vem som helst att bli god i själen. Det får bli en rejält mustig oxgryta i helgen (kanske vilt?) så ska det nog gå. Ha en riktigt skön helg! Robert Dahlström, 0411-55 78 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se