Dahlström funderar och flanerar/Fredag

Borsten är tillbaka. Hon har äntligen återvänt till fadershuset efter en allt för lång utflykt i den undre världen. Jag har, självklart, varit väldigt orolig för henne. Och saknat henne. Skaftet har i och för sig varit kvar men det blir inte samma ryggskrubbning utan själva borsten. Jag hade inte haft henne särskilt länge när hon försvann ner i mörkret under badkaret. Jag fick henne av en kär vän och hon blev snart min favorit i badkaret. Inget är ljuvligare än att skrubba sig röd på ryggen. Jo, att bli rödskrubbad av en kär vän, förstås. Och de samarbetar väldigt bra, kan jag berätta. Det var också min vän som räddade borsten ur misären under badkaret. Hon tog resolut och skruvade av framsidan på badkaret och längst där inne, bland bedagade tvålrester och hårbollar, låg min älskade borste och led. Hon var både skitig och lite murken. Men min vän tvättade av borsten med varm hand och såpa och nu hänger hon åter på sin plats vid badkaret och är sååååå lycklig. Och det är jag med. Nu ska här skrubbas! Jag har alltid varit förtjust i att tvaga mig. Det är otroligt skönt att duscha hett eller krypa ner i ett doftande bad. Och att gå på riktiga badhus är en sann njutning för både kropp och själ. När jag bodde uppe i Karlskrona gick jag ofta till varmbadhuset och kopplade av. Badhuset var byggt någon gång i början av 1900-talet. Det såg precis ut som romerska bad gör på gamla filmer. Massor av vackert kakel, en vackert mönstrad bassäng (också i kakel) och så små vilobås runt bassängen. Och självklart en torr och en fuktig bastu modell större med rejäla trälavar. Där löstes många världsproblem! Men det bästa av allt var att badhuset höll sig med några bastanta, äldre baderskor. De höll alla i Herrans tukt och förmaning men var samtidigt väldigt moderliga. Och de skrubbade oss gärna på ryggarna. Det var som att befinna sig i en annan tid. En period var vi ett litet gäng som träffades på badhuset varje lördagseftermiddag och tvagade oss och njöt en pilsner. Det var en skön blandning av militärer, någon kommungubbe, en känd konstnär och så jag. Jag jobbade på Blekinge Läns Tidning och vi gjorde ett reportage om badhuset. Bland annat publicerade vi en bild på undertecknad som står i bara mässingen och blir skrubbad på ryggen. Den bilden väckte faktiskt anstöt hos en del läsare. Jag förstod aldrig varför... Visst hörs vi? Kåsören Robert Dahlström."Kåsören Robert Dahlström. Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se