Dahlström funderar och flanerar/Fredag

Tjugo minuter i elva stannade Ystad. Jag halvstod över datorn, som vanligt, i full färd med att skriva min krönika när allt blev tyst - och svart. Det var lite kusligt. Min första tanke var: "Gud, har jag glömt betala elräkningen igen". Men så kom jag på att jag inte vare hemma. Vi är ju omgivna av bakgrundljud, musik och prat från radion, surr från datorn och ringande telefoner. Plötsligt blev allt tyst, väldigt tyst. En tystnad som man aldrig annars upplever i en stad. Sedan hände ingenting på många timmar. När elkraften försvinner från en tidningsredaktion dör våra datorer och då är vi lika hjälplösa som en nyfödd unge. Vi, som inte genast kastade oss ut för att skriva om elavbrottet, drev omkring i korridorerna och på centralredaktionen som vilsna får. Inte ens kaffeautomaten fungerade ju. Efter någon timme, då vi förstod att det här inte bara var något tillfälligt, drog jag ut på stan för att se hur en stad påverkas av ett fullständigt elavbrott. Det var riktigt lugnt. Många butiker hade slagit igen. "Stängt på grund av elavbrott" stod det på dörrarna till de affärer som inte hade stora fönster som släppte in ljus. Och kassa-apparaterna fungerade inte heller. I min mataffärer stod en ur personalen i dörren och pratade med kunderna. Ute på trottoarerna samlades små klungor av folk som pratade om strömavbrottet. "Di har sagt att det tar en timme", sade en dam. "Det är visst svart även i Tomelilla", sade en annan. Men ingen verkade särskilt orolig. Lunchrestaurangerna hade det förstås inte så lätt. Strömavbrottet pågick flera timmar just under lunchen. Men jag såg några som satt vi fönsterbord och åt sallad och drack vatten eller läsk. Aldrig har väl konditorierna varit så populära som under dessa timmar. Det breddes smörgåsar för glatta livet och det var fullt vid borden. En macka eller några bullar och en läsk kan man ju ta även om det är strömavbrott. Några ungar med käftarna fulla av kanelsnäckor såg riktigt glada ut. Denna dag slapp de gröt till lunch... När något sådant här händer under några timmar tar vi det lugnt och jovialiskt men vad hade hänt om det fortsatt i flera dygn? Allt i en stad är ju beroende av el. Jag gick hem, tänkte att jag kanske kunde göra något nyttig medan jag väntade på elen. Fullständigt tanklöst ställde jag mig och tryckte på hissknappen...vilken tur att man inte befann sig i den mellan två våningar. Uppe i lägenheten var allt också väldigt tyst. Jag gick ett varv och insåg att det enda jag kunde göra utan el var att vattna blommorna eller diska. Blommorna hade vad vatten de skulle ha så...nej, jag lämnade lägenheten och gick tillbaka till tidningen genom stan. I ett träd vid tidningen satt en gammal vän. Ringduvan Frans. Han såg pigg och rask ut och jag stannade och pratade med honom en stund. Han hade inte märkt att det var strömavbrott. Det hade ej heller en känd konstnär som jag ringde från min mobil. "Nej, vi har fått vårt kaffe och solen lyser så fint att vi inte behöver några lampor. Strömavbrott, sa du...?" Han var fullständigt obekymrad. När strömmen kom tillbaka vid två på eftermiddagen och våra telefoner åter fungerade fick jag ett samtal från en god vän. Hon hade också tagit elavbrottet med fattning. När jag frågade hur det var svarade hon lakoniskt: "Jag har precis druckit mitt morgonkaffe. Tur att jag inte hade tvättstugan..." Ja, vi hörs väl? Kåsören Robert Dahlström." BORDER="0"Kåsören Robert Dahlström. Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se