Dahlström funderar och flanerar/Fredag

När jag bodde en period i Camargue var mitt vattenhål caféet till Hotel de la Plage. Där lutade jag mig, för övrigt, mot samma zinkdisk som Evert Taube en gång gjort. Bland stamgästerna fanns ett gäng fiskare och bland dem en av de största män jag någonsin sett. Han hette Jaques Cousteau och var den starkaste mannen längs kusten mellan Spanien och Italien. Men han var en fridens man och hans enda problem var att han tyckte det var viktigare att umgås med sina fiskarevänner än att vara hemma hos sin fru. Hustrun, Janie, var knappt en tvärhand hög med kolsvarta ögon och ett humör som bara kvinnor från Marseille har. Hon retade sig förstås på sin mans vanor och hade vid något tillfälle gått ner till caféet för att ta honom i örat. Det slutade med att Jaques lyften henne som en fågelunge och satte henne på sin ena axel och alla skrattade och tyckte det var festligt. Alla utom Janie som efter det ruvade på hämnd. En bit utanför byn hade en cirkus sitt vinterläger. På cirkusen fanns en gammal gorilla som hugade cirkusbesökare kunde brottas med för några franc. Detta fick Janie veta och hon begav sig till cirkusen och hyrde gorilla. Jag såg själv när hon kom körande in i byn i sin lådliknande franska bil med gorillan i baksätet med överkroppen ovanför det avtagna tygtaket. Vi började ana oråd. På kvällen stod vi som vanligt vid zinkdisken då Janie kom in med gorillan i släptåg. Hon pekade på sin man, som var lika stor som gorillan, och beordrade attack. Gorillan och Jaques slog livtag om varandra och en kraftmätning inleddes som fick golvet att skälva. Minuterna gick men ingen ville ge sig. Först efter drygt en kvart vände Jaques ögonvitorna till och hängde medvetslös i gorillans håriga armar. Gorillan bar ut honom till bilen som suckade under tyngden. Därefter syntes inte Jaques till på Hotel de la Plage och vi saknade honom. Vi höll krigsråd och försökte komma på en strategi för att få tillbaka Jaques i gänget. Då slog det mig att enda chansen var att ordna en returmatch och genom fula tricks se till att gorillan förlorade. Vi visste att gorillan numera bodde hemma hos familjen Cousteau, i deras trädgård, där han satt och njöt av livet. Vi bestämde oss för att i hemlighet göda gorillan så mycket som det bara gick och därmed försätta honom ur stridbart skick. Forts. följ. Som vanligt, va? Kåssör, Robert Dahlström" BORDER="0"Kåssör, Robert Dahlström Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se