Dahlström funderar och flanerar/Fredag

Ett år för länge sedan bodde vi på ett ganska stort hotell i den franska staden Dijon. Hotellet var egentligen över vår standard men av någon anledning var det dåligt med rum i stan. Då får man ta det som finns. En sen eftermiddag, efter en härlig siesta, gled vi ner i lobbyn för att ta en liten drink innan det var dags att ge sig ut i staden på jakt efter ett bra matställe. Vid receptionsdisken rådde en väldigt upphetsad stämning. Hotellpersonal och några gäster stod i en klunga och pratade med allvarliga miner. I mitten stod en liten grabb och såg moloken ut med tydliga ränder på kinderna efter tårar. Nyfiket drog jag mig bort mot händelsernas centrum och frågade en man i utkanten vad som stod på. Han drog mig åt sidan och berättade viskande att de hittat ett övergivet barn på hotellet. När mannen och hans fru (han pekade med huvudet mot en äldre kvinna som höll pojken tryckt mot sina lår) kom ut i korridoren för att ge sig ut på stan och handla vykort upptäckte de den gråtande pojken sittande i ett hörn bakom några växter. När de frågade honom var hans mamma och pappa var någonstans tittade han bara förvånat och svarade något som de inte förstod. De lyckades få grabben med sig ner till receptionen och nu försökte församlingen kring honom utröna vilken nationalitet han hade och vilka hans föräldrar kunde vara. Jag erbjöd mig att hjälpa till och satte mig på huk framför pojken. Först försökte jag på engelska men det blev ingen reaktion, sedan på spanska och tyska. Till sist vände jag mig till mitt ressällskap och frågade på svenska om hon hade någon idé. Då lyste grabben upp och började prata - danska! Han var kanske fem-sex år och talade begripligt men han kunde inte redogöra för var hans föräldrar var, vilket rum de bott på och varför han var ensam - till synes övergiven. Portieren hade under tiden slagit i hotelliggaren och hittade snart ett danskt par. Herr och fru Jensen. Det stod inget om något barn men eftersom de var de enda danskarna på hotellet var de sannolikt föräldrarna. Jag såg hur han stelnade till och när han lyfte huvudet från liggaren var hans ögon bekymrade. Paret Jensen hade checkat ut redan i morse. En kollega till portieren nickade bekräftande. Han hade varit på plats. Först hade kvinnan lämnat hotellet och hon hade verkat upprörd. Någon timme senare kom mannen, betalade och försvann även han. Den danske grabben tittade storögt upp på oss. Han såg väldigt liten ut. Fortsättning följer. Som vanligt? Kåssör, Robert Dahlström" BORDER="0"Kåssör, Robert Dahlström Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se