Dahlström funderar och flanerar/Fredag

I onsdagskväll var jag ute och körde i de förvånansvärt vilda trakterna kring S:t Olof och Vitaby, på Österlen. Det var lite kusligt. Jag minns berättelser från förr om hur stråtrövare överföll, rånade och mördade resande på väg mellan Ystad och Kristianstad. Det var den enda leden som gick från söder upp till norr på Skånes östra sida på den tiden. Enligt många härstammar namnet Österlen just som gammal benämning på trakten som låg "öster om leden". Alltså leden mellan södra Skåne och Kristianstad. Dessa rövarband hade sin hemvist i trakterna kring Brösarp och S:t Olof och här har mycket blod fuktat mossan. Mitt ärende i Vitaby var inte särskilt dramatiskt, jag hade hälsat på hos traktens lekmannakår och pratat och haft en väldigt trevlig stund, men när jag satt i bilen på väg hem förflyttades jag i tiden. Det var nio-tio grader kallt, dimman svepte över vägbanan och mellan trädstammarna och jag var alldeles ensam. Jag körde sakta och försiktigt - det är gott om vilt i dessa trakter och dimma kombinerat med tio minusgrader är förrädiskt. Av någon anledning fick jag för mig att jag skulle stanna mitt ute i skogen. Jag sade till mig själv att jag behövde en lugnande cigarett. Jag bromsade in, slog av motorn och klev ur men lät parkeringsljusen vara på. Det var helt tyst. Jag stod där en liten stund och rös av både kylan och den kusliga omgivningen. Då hörde jag plötsligt något som rörde sig inne i skogen till vänster om mig. Hjärtat slog några extraslag och jag hörde tydligt någon andas. Jag glodde in i mörkret och såg hur ett par runda, glänsande ögon blev allt tydligare. Håren reste sig i nacken och jag hoppade snabbt in i bilen och låste dörrarna. När jag startade bilen och slog på ljuset såg jag en vacker råbock blott någon meter från vägen. Han stod helt stilla och hans andedräkt böljade kring huvudet som rök. Jag visste förstås att det bara var en råbock men i den stunden och i mörkret och kylan blev det något annat. En varelse från en annan tid, ett annat liv. En rövarhövding i förklädnad. Jag körde iväg och bara några hundra meter därifrån sprang tre vildsvin över vägen ungefär 25 meter framför bilen. De såg också ut som ett rövarband på väg någonstans. När jag äntligen kom fram till Kronovall och Fågeltofta släppte förtrollningen. Jag hade aldrig klarat att bo där ute, jag ska nog hålla mig till den upplysta staden... Som vanligt? Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se