Annons
Nyheter

Dahlström funderar och flanerar/Fredag

Om konsten att få loss ett lysrör i köket
Nyheter • Publicerad 27 november 2003

Det där med tummen mitt i handen är känsligt för många män. Även så för mig. Jag tycker om att göra saker med mina händer och har genom åren lärt mig ett och annat genom att titta på proffs. Och kanske mest genom att prova, misslyckas, ta råd, prova igen och sedan lyckas. Jag bygger bokhyllor och konstnärliga fågelholkar (ser ut som alphyddor med snickarglädje och allt - undrar om fåglarna vet vad arkitektur är?), fixar det mesta i hemmet och kan hjälpligt meka med en gammal Volvo B-18 motor (byta bränslepump till exempel) - ja, på den nivån. Hemmafixare ni vet, inte riktigt tummen mitt i handen. Lite bättre än så. Men så ibland är det som förgjort. I går skulle jag göra en så enkel sak som att byta ett lysrör över diskbänken. Tror ni att jag fick ut det gamla lysröret? Icke. Jag försökte allt och efter en dryg halvtimmes slit var jag förbannad och genomsvettig och övervägde två alternativ: Antingen krossa lysröret med allt vad det skulle innebära av städning och små små glasskärvor överallt som säkert Hunden skulle få i sina tassar med efterföljande svindyra veterinärnotor - eller montera ner hela armaturen och halva köket (får man absolut inte göra!) för att få loss lysröret. Exakt i det ögonblicket ringde en god vän och berättade att de satt nere på krogen (50 meter bort) och undrade om jag ville vara med och dra en öl? Det var inte aktuellt men hennes man (numera lite mer än god vän), som är en mulithantverkare som jag sällan sett kapitulera inför ett praktisk problem, var väldigt efterlängtad. Jag bad dem ta vägen förbi på hemvägen.¨ De kom, de sågs, de segrade. J tillstod att lysröret satt kinkigt till och att det var besvärligt men efter några minuters kamp fick han förstås loss det och satte i det nya röret. Diskbänken flödade i vitt ljus och avslöjade behovet av en riktigt grundlig rengöring. När de gick tackade jag förstås översvallande och utlovade både det ena och det andra och då svarade hustrun K; "Det var så lite så". Jag kunde inte hålla mig utan frågade vad hon egentligen gjort, mer än att ha synpunkter på min inredningen medan mannen jobbade. "Jag fick hit honom", svarade hon tryggt och log rart. J och jag tittade på varandra och hissade ögonbryn. Sådana är våra kvinnor. J och jag löser arvodet på vårt eget lilla vis... Vi hörs! Robert Dahlström, 0411-55 78 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se

Robert Dahlström robert.dahlstrom@allehandasyd.se
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons