Dahlström funderar och flanerare/Torsdag

Just nu är det en tuff tid för alla ungar. Det är julmånaden och mycket står på spel. Många affärer med föräldrar och syskon ska göras upp - det är ett slags bokslut som får sin revision på julafton. Det är tider av köpslående och förhandlingar. Och det är inte bara det där vanliga "om ni ungar nu håller er här nere och tittar på barnprogrammet på tv och låter mamma och pappa vila en stund så ska vi sedan gå och handla läsk och godis"- snacket, utan nu är det riktigt skarpt läge. Förhandlingarna drivs enligt två principer: antingen hot eller lock och pock. Den vanliga hotbilden går ut på att om inte ungarna samarbetar riskerar de så hett eftertraktade julklapparna, som man i princip redan fått, att frysa inne. Åtminstone låter hotet så. Lock och pock-metoden är likadan fast tvärtom. Om ungarna samarbetar stiger oddsen för att just den där högt önskade klappen kommer att ligga i tomtens säck. Är ungarna lite mindre kan man helt enkelt bara hota med att tomten tar vägen förbi på julafton eller omvänt, att tomten kommer in och har en välfylld säck. Och ju närmare julafton vi kommer desto mer uppskruvade och hysteriska blir ungarna samtidigt som föräldrarna blir allt mer stressade och pressade och det är ingen bra grogrund för sunda förhandlingar. Allt oftare väljer man hot som argument och tonläget på stan kan bli väldigt hett. Skrikande barn, högröda och svettiga föräldrar och denna ständiga, mysjulmusiken i högtalarna. Och på julafton sker så den stora försoningen - naturligtvis får ungarna sina julklappar, precis de som de valt ut och önskat. Är det inte så har de flesta föräldrar redan förberett ungarna på att det INTE blir en ny tv och dvd-spelare eller en hundvalp i år. Ett annat fenomen som jag tycker är starkare i år än tidigare är att det är helt accepterat att uppleva julångest. Nästan alla jag pratar med säger sig känna någon slags ångest inför julen. En del pratar om existentiell ångest; "varför firar vi egentligen jul?" Andra säger sig känna av politisk ångest; "Julen är det yttersta beviset på att klassamhället fortfarande lever och frodas". Ytterligare andra känner bara vanlig enkel stress och ångest över att inte hinna med och för att pengarna inte ska räcka. Det är tydligen mycket vanligt och nästan helt normalt att känna ångest inför julen. Och att våga stå för det. Som vanligt? Robert Dahlström, 0411-55 78 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se