Dahlström funderar ch flanerar/Onsdag

o Jag håller på och tränar med ryggsäck. Det är absolut inte så lätt som det kan se ut. I sammanhanget tänker jag på det jag skrev härom dagen om vådan av att ibland befinna sig på varuhus med en del kvinnor. Fullt medvetet undvek jag att berätta om hur det kan gå när jag själv är ute och flanerar i butikerna. Självklart har jag också råkat ställa till det lite här och var. En gång välte jag ett helt ställ med behåar och fann mig själv krypande på golvet med famnen full av spetsdränkta små plagg medan två bastanta expeditdamer tittade ner på mig med lätt sänkta ögonbryn och händerna i sidorna. Det visade sig att själva stället var skadat och det gick inte att få det på fötter igen. Damerna undrade vad jag egentligen gjort med det. Det enda jag faktiskt gjort var att titta efter storlekslapparna... Härom veckan råkade jag ut för några hopplösa reklamskyltar som jag rev ner. Det är sådan där skyltar som sticker ut från hyllorna, ni vet. Går man för nära hyllorna och tittar i taket eller på någon annan kund så drar man med sig skyltarna. Jag tog tre stycken på en enda hyllsträcka innan jag fick stopp på mig själv. Tyvärr lyckades jag aldrig lista ut hur de satt fast i hyllorna så jag fick lämna dem på golvet. Men för att återgår till det här med ryggsäcken. Jag fick en tanke om att det kanske vore väldigt praktiskt att för en gång skulle lämna den stora och lite otympliga resväskan hemma och istället låna en ryggsäck. Sagt och gjort. Det är en finurlig sak med fack och blixtlås överallt. Och massor av remmar som jag ännu inte lyckats lista ut vad de har för funktion. Jag började med att försöka kränka på mig ryggsäcken med ägaren är väl ungefär en tredjedel så stor som jag så ryggsäcken satt som ett pistolhölster i ena armhålan. Att komma i den andra remmen var förstås omöjligt. Det tog sin tid att lista ut hur man förlänger själva bärremmarna. Och hur tusan gör man för att få båda lika långa? Antingen hängde den ena sidan i luften eller den andra. Till sist dinglade ryggsäcken som en påse nere vid ändan och släpade lätt i marken. När jag klarat av alla remmar och provpackat var det dags att ge sig ut i den riktiga världen. Jag såg ut som en fjällfarare. Och jag kom inte ens utanför dörren. Att ha en halv meter extra rygg var en helt ny och svår upplevelse. Ni skulle se när jag försökte ta mig upp på cykeln... Som vanligt, va? Kåssör, Robert Dahlström" BORDER="0"Kåssör, Robert Dahlström Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se