Dahlström funderar ch flanerar/Lördag

o Det är alltid lika trevligt att komma ut på "landet" och träffa mina läsare. I torsdagskväll var jag i Borrby och pratade och skojade och vi hade en väldigt trevlig stund. En stor behållning är alltid att jag får rejält kaffe och hembakt. Är det något som jag ogillar så är det blaskigt kaffe och "köpekagor" kan aldrig mäta sig med hembakt. Tårtan i Borrby var fruktig och saftig och otroligt god. Och kaffet kolsvart! Ha en bra helg där ute och tack för senast. Det här med synd och hur man ska se på det intresserar mig en hel, som ni vet. I går föll mina ögon på en artikel om en dansföreställning i Köpenhamn som handlar om de sju dödssynderna. alltså de riktigt allvarliga synderna. Det är vrede, lust, högmod, girighet, avund, frosseri och lättja. Först frågade jag mig om jag gör mig skyldig till någon av dessa dödssynder. Ja, det får jag nog erkänna. Till exempel vrede, lust, avund, lättja, högmod och ibland frosseri. Alltså alla synderna utom girighet. Girig är jag inte. Men är det verkligen rätt att betrakta alla dessa dödssynder som verkliga synder? Är de inte hopplöst föråldrade? Och de förefaller också vara skapade av någon som i första hand vill hålla människor i strama tyglar. Vrede, lust och lättja tycker jag snarare är tillgångar. Det är väl klart att det är bra och viktigt att bli förbannad då och då och säga vad man tycker och tänker. Allt för många trycker ner sin vrede och går omkring och är bittra och förgrämda. Och lust kan jag aldrig se som något negativt. Skulle det vara en synd att vara lustfylld? Att känna lust är en av våra finaste och viktigaste känslor som tyvärr får allt mindre plats i våra hektiska liv. Mer lust åt folket! Likaså lättja. Det är en egenskap som väldigt många skulle behöva ha mer av idag. Att klara av att bara driva omkring en hel helg och inte göra någonting. Att låta disken stå och hellre läsa en bok eller sitta i solen. Och kombinerar man de båda så kallade synderna lust och lättja då börjar man verkligen komma någonstans. Smaka på ordkombinationen; "lättjefull lust". Lite högmod kan också vara bra ibland - då i betydelsen att man tycker om sig själv och vad man gör, att man kan tillåta sig att vara nöjd med vad man gjort. Avund är lite svårare. Men lite lagom avundsjuka - på till exempel arbetskamrater som ger sig ut och reser -upplever jag bara som sporrande. Var det lättjefull lust eller lustfylld lättja som gällde för helgen? Ha en go helg! Robert Dahlström, 0411-55 78 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se