Cullbergbaletten: Johan Inger

Cullbergbaletten är en banbrytare inom modern dans, en institution i dansvärlden både i Sverige och internationellt. Så det är en lite nervös Johan Inger som nu åtar sig uppdraget som ny konstnärlig ledare. Han börjar sin bana med en trippelföreställning. Glad, stolt, trött och nervös. Det har varit mycket för Johan Inger som svischat från koreografuppdrag på Nederlandse Dans Theater till chefsjobb och nya baletter på Cullbergbaletten, med en sväng till Edinburgh mitt under repetitionsarbetet. - Det har varit både spännande och tufft, säger han och ler matt. Efter 13 år i Holland är han tillbaka i Sverige med det svåra uppdraget att ta över ett kompani som fortfarande verkar i arvet efter Mats Ek. Men just nu har han bara sin föreställning i tankarna, "Tripp" - en danskväll med tre baletter och ett mellanspel som knyter ihop verken. En av dem är alldeles ny, "Phases", och med den visar Johan Inger vart han är på väg som koreograf. Johan Inger. - Jag har jobbat mycket teatralt tidigare och nu vill jag gå ifrån de konkreta bilderna och situationerna och i stället uttrycka känslan genom rörelsen. Men jag vill fortfarande kommunicera och förmedla något, så det är en jättesvår balansgång. De andra två verken är "Out of breath" från 2002 och "Walking mad" från 2001. Alla tre bär på samma teman: ett undersökande av relationer och av ensamhet. Alla handlar om resor - människor som är på väg någonstans eller som sitter fast och önskar sig bort. Samma rörelse som han själv påbörjat, från det teatrala till det mer abstrakta uttrycket, vill Johan Inger sätta i gång även för Cullbergbaletten som helhet. Men den utvecklingen får ta sin tid, allt är ännu så nytt. - När jag arbetar med dansarna märks det att de dansat med Mats Ek i 10-15 år. De har en dynamik i rörelserna och en slags dramatik som jag måste tona ner. De är väldigt expressiva och vill utrycka så mycket. Johan Inger lämnade Sverige och sin plats som solist på Stockholmsoperan 1990. Då började han dansa på Nederlandse Dans Theater under den nyskapande koreografen Jir' Kyliáns ledning. Där fann han sin identitet som dansare och vågade sig på att koreografera för första gången. Mycket tack vare Kyliáns arbetssätt där all koreografi föds i samverkan med dansarna. Det arbetssättet har han tagit med sig till Cullbergbaletten. - Dansarna har bidragit jättemycket, de har givit mig något enormt. Och det har behövts, för med så mycket nytt omkring sig har det varit svårt att skapa det nya dansverket "Phases". - Det har verkligen varit en svår baby att föda. När så premiären är överstökad kan Johan Inger börja blicka framåt. Han planerar att göra många nya baletter för Cullbergbaletten, för att dansarna ska bli trygga med hans konstnärliga språk och för att visa att kompaniet gör mycket nytt. Men han vill också förvalta det mänskliga tema som alltid funnits hos Cullbergbaletten. - Det ska bli skitspännande. Min förhoppning är att vi går in i en ny storhetstid, att Cullbergbaletten blir ett rikt, kreativt och generöst kompani. Både Mats Ek och Jir' Kylián tillhör tillsammans med Bill Forsythe den generation stora koreografer som gjort modern dans till vad den är i dag. Johan Inger är fostrad i deras anda och tycker att det är naturligt att det märks. Han kan bli lite trött på de röster som ropar på förnyelse och otåligt väntar på att något helt annorlunda ska ta form inom dansen. - Man får ha lite tålamod och ser vart dansen är på väg. Även de stora killarna var inspirerade av någonting som fanns tidigare. Att vara ny hela tiden är ingenting, jag måste ta det i min takt så att det blir en ärlig och äkta utveckling. Johan Inger säger sig vara ganska oberörd av den tyngd av tradition som finns över Cullbergbaletten, startad av Birgit Cullberg 1967 och med ett internationellt anseende sedan dess. Visst sitter arvet från Birgit Cullberg och Mats Ek i väggarna, men Johan Inger tänker inte så mycket på det. - Cullbergbalettens stora tradition är att vara kreativ och gå vidare och jag tror att man hoppas att det är det jag ska göra. Men så får vi se om publiken ger mig samma gensvar som de gav Mats Ek, de kanske tycker att det ser helknäppt ut. Jenny Aschenbrenner