Creeps återuppväckelsemöte

Att det sedan var väckelsestämning, stundtals, berodde kanske på att så där 75 procent av publiken verkade vara smålänningar i förskingringen.

The Creeps var garagerockarna som gav världen ett alternativ till Ikea - vad gällde kända exportvaror från Älmhult, alltså. Med en explosiv blandning av soul, rock och garage, plus avsevärd popkänsla, var de på 80- och 90-talet ett av Sveriges mest spännande band, inte minst live. Inte så lite berodde på en frontman med låtskrivartalang och Sveriges mest powersouliga röst, Robert Jelinek. 1997 beslöt sig dock killarna att leva upp till ett gammalt löfte och lägga av innan de fyllt trettio - även om det luktade lite svepskäl för ett band som gått in i väggen.

Förra året gjorde kvartetten ett bejublat gig på hemmaplan, och ett kort smakprov på Mejeriets 20-årskalas. I Allhelgonamörkret, då de döda sägs besöka jorden, var de tillbaks för tre exklusiva spelningar, av vilka den allra sista råkade hamna i Malmö.

- Vi sysslar ju inte med sånt här egentligen, sa en uppspelt Robert Jelinek.

Vad gör de då? Att Jelineks röst hörs så sällan numer - senast med Shirley Clamp i tv-låten Lite som du- är ett förfärligt slöseri.

- Ja, vi drickerhigh tea, afternoon teaoch sånt. Ni vet, lugn och ro, retas Jelinek.

Retsamt är det också att konstatera i vilken god form bandet är 2008. Hasse Ingemanssons pipiga farfisan är utbytt mot fet hammondorgel, basisten Anders Johansson eliminerar med sitt fingerfärdiga, melodiska spel behovet av en extra gitarr bakom Jelinek och Putte Olsson leker fortfarande vildman på virveltrumman. Ett Creeps med muskler, samspelta som vore det i går och med en katalog lika stark som någonsin Ikeas.

Inte bara nostalgiker kunde finna njutning i ärkegaragerockaren She"s Gonefrån bandets debut, en groovig Right back On Track,stötiga Don't Go Awayeller melankoliska discodängan Change It.

Jelinek ylar, gapar, löper rastlöst upp och ner längs gitarrhalsen och tar givetvis några små flamencosteg som - precis som med Elvis och hans karatesparkar - hade varit urtöntiga om det inte varit han.

Visst finns det skavanker. En del av Creeps senare, pseudofunkiga material låter än i dag bara tillkrånglat och osvängigt.

Men det är parenteser. För en dryg timma var The Creeps återigen ett av Sveriges bästa liveband.