Clas, Fia, Birger " alla är nu borta

En av mina arbetskamrater skrämde mig i går. Jag har inte sett henne på några dagar så jag stack in huvudet och frågade om läget. "Jo, det är bra " nej förresten, vår Clas blev jättesjuk trots att han bara är åtta år (här stelnade jag till, vem är Clas, jag visste inte att de hade barn, vad är det som hänt, sekunderna blev till timmar men så hörde jag fortsättningen på meningen) och bara har gått niotusen mil."

Jag tycker inte om sådana där hastiga, snabba känslohissar. På någon sekund från bestörtning till lättnad. Det var bara deras bil som lagt hjulen i vädret. Motorn hade lagt av helt. Gick inte att reparera, måste till ny motor vilket skulle bli väldigt dyrt.

"Det gick så hastigt och jag saknar honom så " vi hade ju trott att han skulle hänga med några år till..."

Ja, vad säger man? Det kan bli komplicerat när man förmänskligar maskiner och själlösa ting. Fast det är väldigt vanligt. Själv hade jag en gång en folkabubbla som hette Fia. Hon tog oss tur och retur till Medelhavet några gånger trots att det inte gick att få i treans växel " det vara bara att dra ordentligt på tvåan och så i med fyran direkt.

Jag glömmer aldrig när hon fick sin dödsdom. Jag hade putsat upp henne ordentligt. Hon var ren och fin och gick som en klocka, allt fungerade (utom trean) och jag trodde också att vi skulle fortsätta ihop ett tag till " kanske rent av göra ännu en långresa tillsammans.

Men när jag såg besiktningsmannen komma upp ur oljegropen med bekymrat ansikte förstod jag att det inte skulle bli så. Jag hade väl haft mina aningar, hon var ju faktiskt väldigt gammal och hade rullat många, många mil men ändå...

Nej, det var slut. Hon var helt sönderrostad på undersidan, balkar, bottenplatta, bromsrören " allt var genomsyrat av denna bilarnas cancer som heter rost. Enligt den vänlige besiktningsmannen skulle det kosta en förmögenhet att åtgärda problemet och han avrådde bestämt. Jag fick en månads respit men han rekommenderade skrotning så fort som möjligt. Eller som han sade: "Om du smäller med den bilen så blir det bara pulver kvar." Jag förstod att han även innefattade mig i den meningen.

Nästa dag köpte vi en begagnad grön Volvo 245 som fick namnet Birger och två månader senare var vi återigen på väg söderut...

Som vanligt!

Robert Dahlström, 0411-55 78 53

robert.dahlstrom allehandasyd.se