Chris Rea

The Blue Jukebox

Nyheter • Publicerad 7 april 2004

(Edel/Playground) Det är något speciellt med rosslande röster som får mig att spänna öronen extra noga. Nu behöver inte rösten nödvändigtvis låta som en trasig megafon (Tom Waits) eller en icke-på-länge-avkalkad Melitta-bryggare ("The" Ronny Carlsson). Nej, det räcker gott med att den låter som en gläfsande blandrashund som står ute i snålblåsten och längtar efter att få komma inomhus, och i värsta fall kan jag nöja mig med Chris Reas vuxenrossel. På eget bolag fortsätter Rea att utforska sina rötter i jazzen och bluesen. Till skillnad mot föregångaren "Stony Road" som bjöd på en del minnesvärda melodier känns "The Blue Jukebox" alldeles för intetsägande, och av hans adelsmärke: slide, blir det inte heller mycket. Materialet är dessutom för saggigt över lag, även om han eldar igång sliden i "Let&apos;s do it". Det hade sannerligen behövts betydligt mer av den varan - det är väl inget att snåla med, tycker jag!

Mattias Pehrsson mattias.pehrsson@allehandasyd.se

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.