Annons
Nyheter

Caroline Herring: Lantana

Märkligt att man kan lyssna på 900 skivor i ungefär samma genre och tycka att det lät bra men det är ju så mycket musik som låter bra – och så den 100:e gången och skivan öppnar man öronen extra stort, för nu låter det suveränt och speciellt, nästan unikt.
Nyheter • Publicerad 8 juli 2008

Ett exempel är countrysångerskan Caroline Herring, som sjunger så naturligt och självklart, på samma gång lågmält och intensivt. Hon lyfter fram texterna, som kan handla om livets både mörka och ljusa, kalla och varma sidor utan att behöva höja rösten. Samtidigt som hon använder hela sin röst, växlar mellan mörkt och ljust även i röstläget.

Herring kan placeras i samma undergenre inom country som Gillian Welch och (numera) Emmylou Harris. Hon går bakåt i countryhistorien, sjunger traditionella sånger, helt (?) egen sångpoesi och bearbetningar av traditionella melodier till lågmält akustiskt komp på gitarr och banjo. Omöjligt att höra vad som är vad – allt låter lika traditionellt. Varje sång verkar befinna sig ute på Atlanten, på väg till Amerika, det är folksånger som inte hunnit bli country men ändå inte riktigt låter som de gjorde i det gamla hemlandet Skottland, England eller Irland.

Bengt Eriksson
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons