Bygg broar istället för murar

Jag tillhör den generation som ofta påbörjade mina utlandsresor med att stiga på en färja i Malmö. Ofta valde jag någon av de långsammaste båtarna. Det fanns något av en njutning i att förlänga det där klivet över Sundet. Sen fanns där naturligtvis också de flygande båtarna om man hade bråttom. Men jag minns mest och bäst de långsamma färjorna som knegade sig över och gav tid till både eftertanke och en öl och en snaps. Eller två.

Inte kan jag minnas att någon överhuvudtaget reflekterade över att där en gång kanske skulle komma att resas en bro över Sundet. Men när jag bläddrar i Tage Erlanders dagböcker som just nu är under utgivning av hans son Sven Erlander - så inser jag att bron har funnits där i människors tankar på ett helt annat sätt än jag vetat om.

(En parentes om Tage Erlanders dagböcker. Dom är spännande som avslöjande dokument om en tid som inte är oss alltför avlägsen, en tid som präglade det vi kallar det "moderna" Sverige. Läsvärt!)

I den senaste utgåvan som behandlar 1954 framgår det att det redan då fanns tankar om en broförbindelse. Det är en fråga för det socialdemokratiska partiet. Ingen stor fråga, men den fanns där. Och letar man sig djupare ner i historien, hundratals år tillbaka i tiden, så finns också mer eller mindre bisarra tankar på hur en fast landförbindelse ska kunna återupprättas mellan Sverige och Danmark. (Vi hängde ju ihop en gång geografiskt.)

Man brukar säga att "man aldrig har ångrat konstruktionen av en bro". Det tror jag är rätt. Genom människans historia går en symbolisk skiljelinje mellan att bygga murar och att bygga broar. Att bygga en bro handlar om att skapa förbindelse, att bygga en mur innebär att skilja något åt. Jag är alldeles övertygad om att bron kommer att innebära en positiv förnyelse av södra Sverige. Det finns de som är otåliga och tycker det går för långsamt. Andra som menar att den öppna förbindelsen kommer att innebära olämpor. Men bedömningen kan inte göras idag, det behövs tid, tio år, eller mer.

Hellre ser jag broar byggas än murar. Jag tänker på den förhatliga mur som revs i Berlin för 15 år sen. Vem vill ha den tillbaka? Jag tänker på den rasbarriär som gjorde Sydafrika till ett avskyvärt land under så många år. Vem vill ha den barrären tillbaka?

Jag är också av den uppfattningen – och nu vet jag att många kommer att protestera - att vi borde bygga en bro mellan Spanien och Nordafrika. Det är en skam och en skandal att vi tillåter människor som vill till Europa att drunkna i Medelhavet eller kvävas i containrar i Rotterdams hamn.

När får vi den första containern med döda människor till hamnen i Ystad?

Broar alltså, inte murar.

Att jag sen nostalgiskt kan sakna de långsamma färjorna är en del av livet. Vad vet man egentligen om vad det innebär att leva om man inte känner saknad och längtan emellanåt? Dessutom kommer aldrig båtarna över Sundet att försvinna. Jag tillåter mig att sia att i denna brådskans tid vi lever kommer långsamhet snart att bli en lönsam produkt.

Till exempel att kunna ta en timme på sig över Sundet och få den där ölen och snapsen.

Eller två.

Henning Mankellskriver krönika i Allehanda varannan lördag.