Bror Tommy gräver upp livslögnerna
Den tragikomiska historien om den ensamme mannen som livet sprungit förbi är skriven av Henning Mankell och det är nu tio år sedan idén föddes på en uteservering i Ystad.
– Henning Mankell hade skrivit för oss ute på Marsvinsholm tidigare och jag hade frågat honom om han inte hade en monolog om någonting kring ensamhet till mig och så träffades vi på dåvarande Rådhuskällarens uteservering och åt lunch. Det var en strålande junidag och Mankell frågade om jag gillade cello, berättar Bror Tommy Borgström.
Cellon spelar en betydande roll i föreställningen men då förstod inte Bror Tommy Borgström vad Mankell menade. Men i slutet av lunchen deklarerade Mankell att han nu hade något på gång i huvudet och han utlovade första akten framåt hösten och så blev det.
Det var alltså i juni 1999 och 15 januari 2000 hade “Grävskopan” urpremiär inför fullt hus och succén var omedelbar och och så har det bara fortsatt.
– Jag trodde så starkt på monologen att jag bokade tre dagar i följd på Ystads Teater då i januari 2000 men teaterledningen försökte avråda mig men jag gav mig inte – nu har jag gjort över 50 föreställningar på teatern med “Grävskopan” och än är det inte slut, säger Bror Tommy Borgström.
Det är alltså tio år i år sedan premiären och sedan dess har Bror Tommy Borgström som Rune F Lindgren hängt i baren och odlat sin livslögn i uppåt 200 föreställningar och fler kommer.
Det här är en föreställning som ständigt gått för fulla hus och många med mig har sett den flera gånger. Vad är det i “Grävskopan” som är så kännbart, som lockar folk?
– Alla har vi väl träffat på mannen som är sist på krogen och då gärna vill berätta sitt livs historia. Rune F Lindgren har inget vidare liv, han är ensam och misslyckad men då väljer han istället att ljuga, att förgylla sitt liv. Allt är så mänskligt och igenkännbart – det är som att vi alla har varit där någon gång. Och dessa fina formuleringar som skildrar vår samtid – till exempel “Gud är en trisslott”, allt som man kan hänga upp sitt hopp på. Det är en väldigt bra pjäs, helt enkelt, förklarar Bror Tommy Borgström.
