Bonnie Prince Billy

(MNW) De flesta dödliga får allergiska utslag när termen "singer-songwriter" nämns i samband med en artist. Namn som Stefan Andersson och John Denver har för evigt besudlat en i grunden sympatisk och eftertänksam genre inom den vita amerikanska musiken. Därför känns det befriande att stänga av självbevarelsedriften när Will Oldham under namnet Bonnie Prince Billy är tillbaka med en ny skiva. Gitarrplink, lågt tempo och hjärtesorg. Symptomen är de ökända men den allergiska reaktionen uteblir. Will Oldham har på något märkligt sätt mutat in ett eget musikaliskt territorium mitt i fiendeland. Och det är omöjligt att inte sträcka vapen och erkänna att det finns liv i en genre du trodde var död. Till skillnad från sin omgivning är Will Oldham inte beräknande eller förljugen. Med ett ärligt uppsåt och en handfull låtar av högsta klass har han gjort sig immun mot alla föregångares och efterföljares snedsteg. Du lär inte få höra någon låt från Master and Everyone i en reklamfilm för blaskig öl i blå burkar.