Blixtrande sista dagar på Roskilde
"Masspsykos", förklarade min vän. Hon menade det som något positivt. Istället för att ta droger eller slå ned någon på stan kan du fly verkligheten på festival. Kanske finns det ett korn av sanning i det. Roskilde erbjuder musikupplevelser utöver det vanliga, men också ett andrum i vardagen. En vecka när du kan hångla med en främling i ett tält, springa i festivalens årliga nakenrace eller beställa chorizo fastän du är vegetarian.
På söndagen har min karta över världen krympt till att inrymma campingen och festivalområdet. Jag orienterar mig efter matbodarna, minneslunden vid Orangescenen och trädallén där upplysta tält hänger från grenarna som lyktor. Konserttälten är mina vardagsrum. Musiken min religion.
Fredagskvällen inleds starkt av Portishead, trion från Bristol som blev definitionen på trip-hop. En mörk, melankolisk och experimentell spelning där basen synkroniseras med publikens puls. Beth Gibbons röst i "Wandering star" är så avskalad och vacker att det gör ont.
Vilken kontrast till M.I.A. som någon timme senare kokar ihop revolt, orientalkitsch och noice till en alldeles egen genre. Mathangi "Maya" Arulpragasam personifierar det kända Goldman-citatet "If I can't dance, it's not my revolution". Bäst är "Born Free" där publiken bjuds upp på scen (vad tänkte säkerhetsansvarige där?) och inledningsnumret "Galang galang". Antingen är Maya inte nöjd med senaste skivan, eller så njuter hon av att bjuda publiken på sina bästa hits. Musiken är helt okej, men det är showen som får natten att glöda.
Tack vare Malmöbandet This Is Head dras jag slutligen med på postpunkspelning med danska Iceage – fyra fina pojkar som pekar finger åt världen och som kommer att bli något stort. "Kanske Roskildes bästa spelning", sammanfattar Malmögitarristen Henric Claesson.
Helgen går i indierockens fotspår, med både Arctic Monkeys, The Strokes och Kings of Leon på stora scenen. Jag hinner se Arctic Monkeys, som här gör sin enda spelning i Skandinavien i år, innan himlen öppnar sig och syndafloden når Roskilde. Arctic Monkeys har allt för ett fruset tonårshjärta: välslipade gitarrer, kapplöpning i trumsolon, snygga skinnjackor. Och det funkar, rakt igenom. En kaxig, musikalisk urladdning strax innan den verkliga åskan sätter in.
Några nyupptäckter att lägga till spellistan:
Janelle Monáe
Tv on the Radio
Kurt Vile & the Violaters
Frente cumbiero
Oh Land
How to dress well
Iceage
