Blandade artister - The Sweet
(Rivel) Ja, Herregud. Visserligen lutade 70-talets sminkhjältar The Sweet allt mer åt hårdrock, när de väl släppts ut ur Chinn & Chapmans tuggummipopshägn. Men att lämpa över deras låtar i knät på ett blandat gäng svenska hårdrockare - kryddat med genrehjältar som Bruce Kulick - är ändå en överloppsgärning. Säkert välmenad, men vägen till helvetet är ju, som bekant, stensatt med goda föresatser. Gamla Stonecake ger ifrån sig ett kul livstecken i form av en trogen "Sixteens", annars handlar det mest om svullna, tillkrånglade monster. Samtidigt som Sweets symfoniska, nästan progressiva tendenser lyfts fram, skär man bort så gott som alla andra aspekter - framför allt hitsen, popkänslan och charmen hos ett lättviktsband som rymde från popfabriken. Sweet-basisten Steve Priests förord är härligt Spinal Tappigt: "Jag är smickrad över att så många duktiga musiker velat bidra till den här cd:n. Jag kan inte vänta på att få höra den".