Bilar som kör rakt in i hjärtat

Alla som haft ärende in på den utställning Trelleborgs museum nu bygger har reagerat på samma sätt: smilgroparna aktiveras.

Monter efter monter myllrar av småbilar, modeller och nostalgiska leksaker som får besökaren att utbrista saker som ”åh, den hade jag!”, ”kolla den här” eller ”och den!”

Om ”Brruum” handlar om någonting så är det nostalgi och samlarvurm. Och lite teknikdesign.

Samlingarna kommer från fyra minst sagt entusiastiska oldboys, alla uppväxta i Trelleborg. Sune Andersson, Alf Påhlsson, Anders Pålsson och Per-Eric Sandell har samlat modellbilar och mekaniska leksaker sedan barnsben.

–  Det var förstås några år där kring moppeåldern när man inte vågade gå in i en leksaksaffär, berättar Alf Påhlsson.

–  Man fick smyga lite med det. Vänner och bekanta fnyste åt att man fortfarande höll på med leksaker, minns Sune Andersson.

Nu fnyser ingen. Alf och Sune har genom idogt samlande och återkommande resor till mässor och antikvitetsaffärer fått ihop samlingar som tänder ljus i ögonen hos betraktaren. Ljus som lyser upp ända tillbaks till barndomen.

Här finns de tidiga Dinky Toysbilarna från mitten av 1930-talet. Corgis första modeller med rutor. Stryktåliga ”Stålbilen” från svenska tillverkaren Emwex, som utsågs till årets leksak ett år i slutet av 1940-talet. Och, förstås, Batmobilen med sina svarta linjer, och James Bonds klassiska Aston Martin med den utskjutbara passagerargubben. Detaljrika, blänkande och alla med en historia att berätta.

–  För oss är det skön konst, nickar Sune Andersson.

Det finns en och annan leksak här som man skulle få ge 25 000 kronor för. Men samlarna pratar ogärna värden.

–  Man har ju inte köpt de här sakerna som en investering, förklarar Sune. Allting är köpt med hjärtat.

Skicket är viktigt. Och får man originalkartongen till så kan det inte bli bättre.

–  Helst vill man ha allt i nyskick. Det är tjusningen, säger Sune Andersson, som än i dag grämer sig över en skrapskada som han som barn gjorde i taket på sin vajerstyrda blå bil av fantasimodell.

Det är första gången samlarna visar sina ögonstenar offentligt.

–  Sista gången också, upplyser Alf Påhlsson. Det är Trelleborg vi vill lyfta, vi tänker inte köra runt Sverige med detta.

Många klassiker görs numera i nya kopior i Kina. Man kan till och med prenumerera på småbilar. Men de nya har inte samma charm, tycker samlarna i Trelleborg:

–  De är ju köpta för att ställa på hyllan, förklarar Per-Eric Sandell. Men en leksak är ju en leksak, eller hur? Man kan ha haft den i sandlådan eller geggan och kört med den. Men har man kvar den än i dag, med originalkartongen dessutom, blir den ju ett unikum.

– Ingen av oss samlar för att bli rik. Det är för tillfredsställelsen.

Nickande fyller Alf Andersson i med en lyrisk beskrivning av känslan av att varje morgon tända ljuset i vitrinskåpen där hemma, på väg till duschen. Ett ögonblick av koncentrerad, ihopsamlad lycka. Alla modeller och leksaker är nogsamt inglasade. Men för den som tycker att leksaker ska användas, finns faktiskt ett lekrum också, med bilbana och leksaksbilar.