Besök i trollkarlens verkstad

Beskrivningen ”skenbart kaos” slår en ofelbart när man kliver in i gamla stationshuset i Börringe. Alltså 81-årige Bertil Herlow-Svenssons kombinerade bostad, verkstad och ateljé sedan snart 40 år.

Bertil är en samlartyp som i princip aldrig kastar något. Man kan stöta på torn av äggskal i kartonger, konservburkar, flaskor, nötskal, använda melittafilter och tusen andra ting som en städerska med ren ryggmärgsreflex hade gjort processen kort med.

Men allting är ordnat, staplat, katalogiserat på pedantiskt vis. Allt kan komma till användning, så fort Bertil fått en impuls.

– Att komma in där var en upptäcktsresa, berättar museets Caroline Baroni, som också använder ord som ”djungel” och ”skog.”

– Även när man varit där flera gånger upptäcker man nya saker. Där finns också massor av orientaliska grejor från Bertils resor under sjömansåren, och här och var små meddelanden till omvärlden, som ”använd ögonen!”

Att bygga upp en liten sektion av Bertils verkstad var därför en självklarhet för Caroline Baroni och Annika Börjesson som satt samman utställningen.

Konstnärens kända geometriska figurer, som är rikt representerade i offentlig utsmyckning i en rad kommuner, ger nämligen inte hela bilden

– Den lekfulla, lite galna sidan kommer inte fram riktigt i skulpturerna, tycker Caroline Baroni. Han kan vara den här ”millimetrikern” som sätter allt på plats, men han är också ganska vild.

Bertils första större separatutställning sedan 2004 har döpts efter ett av hans favorituttryck.

– ”Never give up!” är vad han ropar när han står på trappan till sitt hus och vinkar av en, berättar Caroline Baroni.

– Och det tilltalar mig, för det har en positiv kraft som är väldigt typisk för Bertil. Han har gått igenom mycket i livet, men har ändå gnistan kvar.

Ytterligare två komponenter utvidgar utställningen. Dels dokumentärfilmen ”Berra” av Thomas Ljungqvist , dels två stora aluminiumskulpturer som tillfälligt gästar Trelleborgs stadspark.

Konstnären gjorde under fredagen en av sina numera sällsynta utflykter, för att se hur museet presenterat hans verk. Han betraktar hängningen, kommenterar ett och annat med tillägget ”ja, det gör ni som ni vill!”, tittar på skuggor och rörelser i pjäserna och blir själv lite tagen.

– Jag är imponerad, säger Bertil nöjt. Både av presentationen, och av mina egna verk. Ja, så är det! Jag ber om ursäkt, men jag är inte större i anden än så!

Hemma i verkstaden ligger verken mest och samlar damm, tycker han. Nu får de nytt liv, och presenteras på sätt som han själv inte tänkt på. Särskilt rolig finner han den rekonstruerade verkstaden.

– Intimt och packat, som det ska vara! utbrister han.

– Vad roliga ni är, tjejer, ni har vågat skämta och skoja lite. Det andra är seriöst och korrekt, men det här kan man skratta åt, säger Bertil och kramar om både Annika och Caroline flera gånger.

– Ni är toppen of everything!