Barnlitteratur i fokus
– Jag tycker att kritiker i Sverige mestadels håller en hög nivå, men barnlitteraturen syns fortfarande för lite. Framförallt i teve som är det största mediet, säger Karna Nyström.
Som litteraturpedagog har hon föreläst och undervisat i barnlitteratur i snart tjugo år. Att böckerna förmedlas är den största skillnaden mellan barn- och vuxenlitteratur, tycker hon. Medan vuxna har pengar och möjlighet att själva söka reda på läsning, får barn tillgång till böcker via vuxna i sin närhet. Och kritiken spelar en viktig roll för spridningen.
– Vissa recensenter skriver utifrån sina egna barn, hur de reagerar under en sagoläsningsstund. Det kan vara klokt och bra, men det räcker inte med att hänvisa till en testpanel. Skribenten måste göra en egen tolkning, baserad på sin kännedom av barnböcker och forskning på området, säger Karna Nyström.
Skräckexemplet är kritiker som inte motiverar varför han eller hon tycker på ett visst sätt.
– Som är nedlåtande eller bara säger, "fin text men fula bilder". En bra kritiker lyfter ett verks estetiska kvaliteter och hjälper mig att se ytterligare en dimension i boken. I bästa fall får jag en aha-upplevelse.
Karna Nyström är inte ensam om att ställa höga krav på kritik.
"Kritik är en egen litterär genre", sa författaren Magnus William-Olsson till Sydsvenskan inför Kritikfestivalen, som han är med att arrangera som ordförande för FSL, Fria seminariet i litterär kritik. Han förklarade: "Låt oss säga att konsten och litteraturen ger ett samhälle de mest komplexa bilderna av vad det är att vara människa. Om det då inte finns ett offentligt samtal som diskuterar konsten och litteraturen, då töms samhället på ett viktigt värde."
Vilken bild av människan och samhället sprids i barnböcker idag?
– Det har blivit vanligare med ungdomsböcker om papparelationer. Och urban fantasy, som handlar om närliggande framtidsdystopier, säger Karna Nyström.
– Dagens barnböcker har inte lika tydliga pedagogiska pekpinnar som för femtio, sextio år sedan. Men det finns fortfarande spår av att man vill förmedla goda värderingar. Som att man ska vara en god kompis och inte mobba. Vänskap är kanske det vanligaste temat i böcker för unga.
Om barnlitteraturen ska vara självkritisk, hur kan den utvecklas?
– Författarna är ofta väldigt solidariska med barnperspektivet. Det är bra, men kan bli lite missriktat ibland. Att till exempel skildra alla vuxna som träbockar ger inte en komplex bild. Jag tittar ofta efter hur relationen mellan vuxna och barn skildras, hur man löser konflikter, säger Karna Nyström.
