Annons
Nyheter

Bakom mina fulglasögon (kan jag va mig själv)

Nyheter • Publicerad 2 juli 2007

I februari sa ögonläkaren att mitt gamla synfel, en höjdskelning, har kommit tillbaka tolv år efter operationen. Medan ögat är under utredning lånar jag ett par glasögon från sjukhuset. Ovala stålbågar, modellen kom någon gång på 1990-talet. ?? Jag måste ha glasögonen hela sommaren. I och för sig är det modernt just nu att ha stora fula brillor med plastbågar. Men de här glasögonen är inte fula på det där uttänkta sättet. De är tråkiga bara, intetsägande. Som om jag valt dem för att de är praktiska och behåller dem i evighet för att jag är en förnumstig fröken som enbart köper nytt om jag absolut behöver. Allra värst blir kontrasten när jag fixar håret och har på mig något fint i hop med glasögonen – då ser jag ut som någon som försöker piffa till sig men aldrig lyckas.

Men även om jag vantrivs något fruktansvärt i glasögonen lämnar de tveklöst utrymme för annat. Det ligger något utmanande i att gå till jobbet i glasögon, fotriktiga sandaler, utan att sminka mig och med håret i en tråkig fläta – jag känner mig inte lika oattraktiv i dem när hela min outfit sänder ut samma ostajlade signaler som glasögonen. Då blir de mitt konsumtionskritiska kamouflage, en annan personlighet, ett alter ego. En individ som har mindre ytliga intressen än skönhet och mode. Eller som när jag var ett barn på landet och helst läste böcker ensam på flickrummet. Även om jag visst önskade mig saker på den tiden var de yttre kraven mindre: Jag kunde vara jag även utan alla attribut.

Annons

Behovet av en attraktiv yta och statusmarkörer är en viktig orsak till att människor som jag, ett folk i överflöd, fortsätter att köpa. Och när konsumtionen verkligen är vad som får samhällshjulen att rulla ifrågasätts drivkrafterna bakom den så lite. Men om prylar hela tiden är det starkaste vapnet för någon som vill markera sin personlighet – vem blir människan bortom konsumenten? I vanliga fall är jag mina kläder, mina mörka lockar och mitt läppglans. I alla fall är det så andra människor ser mig vid en första anblick – genom de saker jag väljer att köpa när lönen kommer. Hårvårdsprodukter, kläder med rätta snittet och en intressant bok att plocka upp ur fickan när jag väntar på bussen. Men hela biten med att vara chic och snygg går bort när glasögonen ändå förstör alltihop – jag kan lika bra sluta tänka på det där och sova en halvtimme längre på morgonen.

Resultatet blir att jag ser ut som en tönt varenda dag i mina halvfula glasögon och schollsandaler. Men det är en nyttig erfarenhet att mina nya kollegor på jobbet faktiskt verkar vilja lära känna mig ändå. Och kanske är det bara sandalernas stabila sulor – men jag tror att jag har blivit lite rakare i ryggen också.

Julia Svensson skriver krönika varje måndag i Allehanda. Se hur glasögonen ser ut på www.juliasvensson.blogspot.com.

SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons