Annons
Nyheter

Att vandra någon annans väg

Elisabeth Lindfors debuterade 2004 med Hon hette Agnes, nu vill inte Agnes lämna Elisabeth Lindfors, hon har mer att berätta, särskilt har Agnes man mer att säga när han ser tillbaka på sitt liv, mannen är Knut Forsö.
Nyheter • Publicerad 21 september 2007

Bokrecension. Han gjorde en lång resa genom kooperationen, samtidigt en resa genom ett svenskt samhälle i förvandling, från en konsumbutik i Burträsk till direktionsrummen i Stockholm. En klassresa från springpojke till direktör. En resa som börjar under krigsåren En resa från begriplighet till det svårfångade, från ett språk till ett helt annat, Knuts idéer och berättelser bar inte under 1970-talet, när folks rörelsemönster ändrades och stormarknader och stordrift blev lag och en upplevelseindustri.

Den gamla kooperativan och den lille småbrukaren manglades ner till ingenting, som igelkottaskinn på en europaväg, kvar fanns bara affärsskylten och tvestjärtarna i brevlådan.

Annons

Nu är Knut Forsö ingen bromskloss, han gillar läget, förstår vikten av förändringar och arbetar målmedvetet på stordrift, under motstånd, med en ekonomi, som blöder och med narrar, som har sin utbildning från Handelshögskolan, uppnästa, självkloka och föraktfulla mot rörelsens enkla folk.

Alla Knuts drömmar har blivit sanna, han har lyckats med sina föresatser, han har varit trogen sina idéer och haft exempellösa framgångar i sitt arbete, han har tjänat samhället, han är en modern man.

Men så har han levt ett annat liv, ett familjeliv under drygt sextio år, med den vackraste flickan i Luleå, Knut blickar tillbaka på allt, när han nu ligger och väntar på sjukhusbritsen. Han har blivit akut sjuk, lyssnar nu på ljuden i sjukhuskorridoren, hör personalens röster och väntar på läkaren. Den väntan blir inte bara lång för Knut, den blir för lång.

Agnes följer under motstånd Knut på hans väg genom Sverige, från Östersund och Ystad till Stockholm. Hon klättrar inte på karriärstegarna, hon stannar kvar på marken. Hon skapar vackra hem, hon föder hans barn, Lena och Bo, hon uppfostrar dem och vandrar bredvid honom, motvilligt ordnar hon fester för de stora.

Men det är just de här små orden bredvid och genom, som blir förfallet, hon får inget eget liv, hon lever bredvid och genom Knut.

Knut ser och förstår, men han gör ingenting åt det, när han gör någonting är det redan för sent. Knut lever för sitt arbete, för kooperationen, för samhället, han försummar och bryr sig inte om sin familj. Arbetet styr och bestämmer, Agnes får i ensamhet klara sig så gott hon kan, hon lever i instängdhet med en svart sjuka och med ökande förändringar av hennes personlighet, som snart gör henne till en annan människa.

Utan att vara läkare går det att räkna ut, med logikens lagar, att ingen människa klarar att leva så utan att bli sjuk, Agnes blir sjuk, när Knut själv hamnar på sjukhuset, irrar Agnes omkring i lägenheten utan att kunna ta reda på sig själv.

Det är klart att man känner både vrede och smärta, när man möter Agnes igen, Elisabeth Lindfors dömer inte, hon moraliserar inte, hon berättar en äkta och högst sannolik historia, den är lika möjlig idag som på Agnes tid, men har lite andra färger och toner.

Språket är passande svalt, med en formsäker trygghet. Men det är framför allt gestaltningen av karaktärerna, som är storslagna, väl mejslade och äkta, dessutom känner hon noga de miljöer, där de rör sig.

Bo Bjelvehammar

SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons