Att ta farväl är ett stort ansvar
I kväll sker den stora finalen, den stora dumparkvällen är här. Ross, Rachel, Monica, Joey, Chandler och Phoebe gör slut med oss för alltid. Du har inte bara en trevlig tv-kväll framför dig. Att ta farväl på rätt sätt är ett stort ansvar och att göra ett sista avsnitt är inte det lättaste. När eftertexterna rullar måste tittarna lämnas med en bra magkänsla – något annat vore rent elakt.
Sitcom är som bäst när humor och allvar blandas. Om ett avsnitt innehåller mer komedi än drama kan det fungera. Men om det blir mer drama än komedi blir tittarna besvikna. Det måste kännas bra att stänga av.
Men ett sista avsnitt måste ändå innehålla allvar. Ingen kan göra slut genom att enbart dra skämt.
För att detta ska fungera måste några regler hållas:
1. Ledsna tittar måste tas om hand.
Frasier, vars finalavsnitt sänds i svensk tv i vår, gör detta på ett elegant sätt. Huvudkaraktären Frasier Crane förklarar för tittarna att ett farväl inte enbart behöver vara något negativt utan kan vara starten på ett nytt äventyr.
I Vänner i kväll gråter karaktärerna med tittarna i stället för att trösta dem.
Många serier avslutas med att karaktärerna bryter den röda tråden. Chandler och Monica planerar till exempel att flytta ut ur lägenheten där hela serien utspelade sig.
Jag kan förstå att manusförfattarna gärna vill skapa ett naturligt slut på detta sätt. Sista avsnittet av Vänner är proppat med dessa symboler. Tyvärr blir det varken roligt eller tröstande – bara sorgligt.
När Sex and the city avslutades för några månader sedan struntade manusförfattarna helt i att bryta några mönster hos karaktärerna. Resultatet blev bland det bästa jag har sett på tv.
Under två avsnitt ändrade serien tempo. Scenerna var långsammare och trängde in i karaktärerna på ett nytt sätt. Under två långa avsnitt lärde sig de fyra huvudrollerna något nytt om sig själva. När Carrie sedan återvände till New York från en dyster vistelse i Paris övergick allt till det vanliga igen. Det är så tittarna har lärt sig tycka om serien, så varför kan det inte sluta så?
2. Påsar ska knytas ihop.
Detta finns det roliga exempel på i kvällens avsnitt av Vänner. Roligast blir det om skämten och vinkningar till tidigare avsnitt endast uppfattas av flitiga fans. Som när Mr Big i Sex and the city i sista avsnittet svarar på frågan om han vill komma upp till Carries lägenhet genom repliken: "Abso-fucking-lutely". Samma replik avslutade seriens första avsnitt – då löd frågan "Har du varit kär någon gång?"
3. Avsnittet måste var minst 45 minuter.
Annars känns det enbart slött…
4. Gamla medverkande kommer tillbaka.
Det roligaste exemplet på detta är när "Seinfeld" slutade genom att huvudpersonerna ställdes inför rätta för sin hjärtlöshet. Som vittnen kallades alla personer som har blivit utsatta för Jerry, Elaine och Georges respektlöshet under åren.
I Vänner lägger man dock inte ner så mycket energi på detta vilket är lite tråkigt. Jag hade gärna velat se Bruce Willis igen som den läskiga pappan till Ross ex-flickvän.
Men finalavsnitt i all ära, in med ny luft nu! När Seinfeld, Frasier och Vänner gått i graven är det inte spin-off-serierna jag väntar på, det är de nya klassikerna. Kanske äntligen en bra svensk sitcom?
Sofia Bergströmsom redan har sett finalavsnittet tänker vara den enda som ser Anders och Måns på tvåan i stället.
