"Att skriva denna krönika är något av en otrohetsaffär"
Jag trodde inte att det skulle bli så svårt. Jag hade massor av ämnen att skriva om. Men faktum är att jag inte kan tänka en tanke som inte har med denna filminspelning att göra.
Jag skriver inte detta för att försöka göra mig märkvärdig. Jag kan bara inte skriva om något annat. Det är först nu jag börjar förstå vad ordet hängivelse verkligen betyder. Att ge sig hän, viga hela sin varelse till en vision och process. Att kasta sig ut i något vars botten man själv måste skapa på vägen. Att inte ge sig själv något annat val. Att känna hur kropp och själ plötsligt omprioriterar allt man trodde var självklart. Hungern blir relativ, sömnen oviktig, omvärlden bleknar, som vid en förälskelse. För det är en sorts romans, ett rus. Den mindre romantiska skillnaden från en förälskelse är att i detta fall blir även hygienen ibland lidande. Stinkande och dammig rusar man runt i ett alltför ofta tillhörande kaos och jagar glimtar av den helhet man hoppas kunna skapa. Man överger så mycket, så många, för att gå in i något man inte kan dela med någon förrän man kommit igenom det, om ens då. Det är svindlande, jobbigt, ljuvt. Det är ett äktenskap. Man viger sig åt den så kallade processen och svär sin trohet i nöd och lust. Det är i alla fall så jag upplever när jag arbetar med att skapa något och det är vad jag ser hos medlemmarna i filmteamet och hos min far som regisserar, som lever med filmen så gott som dygnet runt.
För några månader sedan skaffade jag en ring för att påminna mig om min trohetsed till mitt äktenskapande. Det kan verka löjligt och pretentiöst att knyta hymnens band med något så diffust som skapandet, men människans förhållande till denna process har alltid varit av en passionerad natur och ringen blir en symbol för fokus. Jag ser inget annat sätt att förhålla mig till en sådan svartsjuk, flyktig, krävande partner som inspirationen och kreativiteten, än att vara hängiven och till viss mån undergiven.
Om jag låter blicken vandra och hjärnan distraheras av en annan tanke, springer inspirationen ilsket iväg och hotar med skilsmässa. Sedan måste jag truga och locka för att den ska komma tillbaka. Det är vad jag måste gå och göra nu, efter att ha skrivit dessa rader. Jag hoppas att du ursäktar. Inspirationen lär inte vara så förstående.
Hängivelse i en lista:
Hängivelse gäller så klart inte bara konstnärliga skapandeprocesser. Den finns hos alla som brinner för vad de gör. Lärare, läkare och andra som skapar människors förutsättningar och framtid blir ofta gifta med sina yrken, kockar blir uppslukande av sin matlagning, arkitekter bygger sitt liv på sina ritningar. Förutom en ring finns andra tecken på hängivelse till kreativiteten (dessa kan dock förefalla något destruktiva):
1. Kurrande mage, tyst mobiltelefon.
2. Disk som stått så länge att den bidrar till evolutionen och dess organismer utgör ens sociala liv.
3. Smutsigt hår som tagit saken i egna händer (för det har hunnit utveckla händer) och blivit till en enda dreadlock så att man slipper ens försöka reda ut det.
4. Inkassolappar
5. Ödelagda förhållanden
6. Pyjamas som arbetsuniform, dygnet runt, i alla väder, ute och inne, om du jobbar solo. Annars gäller samma kläder i en månad, med samma fläckar.
Symptomen är inte alltid så depraverande som mina exempel ovan. Min poäng är att när man gett sig hän till vad det än må vara blir allt annat relativt och det är en ynnest.
