Är vi offer för en kommersiell konspiration?

I min serie om mobbade företeelser i Sverige har vi idag kommit till Melodifestivalen. Tidigare har jag dragit en lans för charterresor och kosmetisk kirurgi.

Melodifestivalen inleds på lördag med den första deltävlingen av hur många som helst. Och framåt våren är det så dags för svensk final och sedan bär det iväg ut i Europa. Det är förstås ett spektakel, glättig underhållning utan andra ambitioner än att bjuda på musik, flärd och lite glamour. Roa, helt enkelt. En stunds verklighetsflykt från den trista vardagen.

Men Melodifestivalen är också ett populärt mål att kasta skit på för en hel del snobbar som menar att det handlar om dumteve, är enbart ett kommersiellt jippo utan mening och att alla som tittar på det har blivit lurade i en jättelik konspiration styrd av Bert Karlssons och hans gelikar som bara vill tjäna pengar på aningslösa tittare.

Jag håller inte med. Till skillnad från alla förnedringsprogram som visas i teve, och som jag tycker är vidriga, är Melodifestivalen ett tämligen oskyldigt nöje där några av våra bästa schlagerartister bjuder på sig själva och i många fall utmärkta musikaliska prestationer.

Om man funderar över vad det är som gör att miljoner människor bänkar sig framför teveapparaterna och följer denna musiktävling med stort intresse så utkristalliserar sig två huvudstråk. Dels ett där det faktiskt är ett genuint intresse för schlager- och dansbandsmusik som gör sig gällande, dels att miljontals svenskar är grundlurade, offer för en effektiv propaganda , alltså ännu en gång konspirationsteorin där Bert & Co styr oss likt marionettdockor med benägen hjälp av kvällstidningarna, som förstås enbart skriver sida upp och sidan ner om tävlingen för att sälja lösnummer och tjäna pengar.

Är detta en politisk fråga? Kanske rent av en modern klassfråga? Det är väl knappast så att Melodifestivalen följs i både slott och koja utan snarare mest i kojorna. Röstar de flesta av de som tittar på festivalen på socialdemokraterna och kanske också folkpartiet och centern?

Jag vet att många faktiskt klär upp sig och dukar fram ett festligt bord med skumpa och hummer inför nobelfestligheterna i teve – det anses inte alls skämmigt, snarare ett uttryck för snille och smak, för att citera Akademin.

Men att duka upp vin och ostbågar, kaffe och kanelsnäckor på lördag framför Melodifestivalen anses inte lika fint. Frågan är vilket som egentligen är fånigast? Det är väl klart att jag ska glo på Melodifestivalen.