Är det den starkes rätt som gäller?

@02 Anfang 4 rader:Nu är det jul igen, och Migrationsverkets handläggare har avslöjats med att i personalrummet fira att en utvisning gått igenom. I november förra året utvisades en rysk familj som hade ett svårt sjukt barn. Det krävdes en polisinsats för att få saken genomförd.

När allt var avklarat dök följande e-mail upp från beslutfattaren i ärendet:

"På fredag ska vi fira ihop med AM2 kl. 15.00 i deras kök. Jag hoppas att ni alla kan avsätta en kvart innan i vårt kök då vi tänkte infria NN:s löfte om champagne efter det att en viss familj lämnat Sverige."

Janna Valik, generaldirektör på Migrationsverket, kände till att firandet har ägt rum, men har avstått från att anmäla händelsen under det år som gått.

Hon borde avgå, men hon vägrar så att säga utvisas från sitt tjänsterum, sin maktställning. Vilket (i konsekvensens namn) kan anses anmärkningsvärt.

Överallt tvingas våra barn att vara snälla för att tomten ska komma, föräldrar hävdar att JULEN är givmildheten och generositetens tid. Det är svårt, som förälder, att förklara vissa människors beteende (se ovan), men Darwin gav på sin tid en vink om hur det förhåller sig.

"...som små följder av en allmän lag som leder till framgång bland alla organiska väsen, och det är denna: Föröka er, förändra er, må de starkaste leva och de svagaste dö!"

(Ur Om arternas uppkomst)

Det ska tilläggas att Darwin själv tvekade om människans ställning i djurriket. Var vi människor ändå inte skapade av den allsmäktige Gud?

Migrationsverkets personal tillerkänner helt sonika sig gudomliga egenskaper och hävdar den starkastes rätt.

Men lika lite som jag vill liknas vid schimpansen vill jag liknas vid människor som på detta vis blottar ondska och avsaknad av empati och framförallt respekt.

"När det gäller det teologiska...så plågar det mig. Jag avsåg egentligen aldrig att skriva ateistiskt...Men jag kan inte få mig att förstå hur en god och allsmäktig Gud med vilja skulle kunna ha skapat parasitstekeln, vars larver äter upp en levande fjärilslarv inifrån, eller en katt som leker med en mus."

(Charles Darwins brev till Asa Gray).

Är man stark om man går på lik och dricker champagne?

Eller om man överlever en utvisning med ett svårt sjukt barn?

För fem miljoner år sedan gick schimpansen och människan skilda vägar. De utvecklades likadant i alla organ utom i hjärnan. Idag skiljer det 1,2 procent i arvsmassan mellan de båda arterna.

Är det den osvikliga förmågan att långsiktigt ta kål på sig själv, dessutom med öppna ögon, som skiljer de båda arterna åt?

Är det isåfall frågan om en utveckling?

Är det inte en tillbakagång?

Ann Hingströmskriver krönika

varje onsdag.