Äntligen har allt fallit på plats för Jennifer
Sverige är inte så olikt Kanada, tycker Jennifer Saxell, som lät sig övertalas av sin man Michael att lämna Vancouver 1991.
– Han tror fortfarande att det var ett gemensamt beslut! säger Jennifer med ett skratt, medan hon serverar en kopp cappuccino från den espressomaskin som helt gjort kaffebryggaren arbetslös i Saxells centrala lägenhet i Ystad.
– Michael är ju också musiker, och vi träffades på en skivinspelning. Han frågade mig om jag inte ville träffas och skriva låtar ihop.
– What a line! Och jag föll för den! säger Jennifer och skrattar igen.
Men hon trivs utmärkt i Ystad, försäkrar hon, och här har familjen och de fyra barnen rotat sig.
Jennifer livnär sig som lärare på kulturskolan i Ystad: teater, låtskrivande, serieteckning och skrivarverkstad. Lite paradoxalt, kanske, för en person som har svenska som andra språk.
– Jo, jag var själv tveksam, medger Jennifer. Men jag förklarar alltid att det inte handlar om grammatik eller att kunna stava bra. Sånt kan maskiner sköta, säger Jennifer.
– Det jag gör är att undervisa i hur man hittar sin kreativitet. Och lär sig skriva... hur säger man, färgrikt? Efter 16 år i Sverige, flera utställningar och barnböcker och många låttexter, främst författade för skrivbordslådan, så har Jennifer själv lärt sig att skriva med ungefär samma rika färgpalett som hon målar. Men hon skriver eller sjunger inte på svenska – än så länge.
– Jag skulle gärna vilja, säger hon. Men jag bryter ju, och är lite blyg för det. Texterna skulle nog inte bli lika bra, är jag rädd. Men jag har en idé till en bok, och den vill jag skriva på svenska.
Hemma i Kanada hade Jennifer en artistkarriär på gång. Hon har både sjungit jazz, varit trubadur och "tuff rockbrud i skinnbyxor", gett ut några singlar och varit snubblande nära skivkontrakt. Men musikbranschen är ett gungfly i ett träsk av kvicksand.
Att hon nu gör sin fulllängdsdebut, på paret Saxells eget bolag Egna händer, har mycket att göra med att Jennifer passerat 50-strecket. Det hade en förunderlig effekt.
– Nu bryr jag mig inte längre så mycket om sånt man bryr sig om. Vad andra tycker och så. Jag tänker inte så mycket, jag bara lever. Och då har jag jättekul! Man kan inte säga att hon är nöjd med nya skivan Daisy Roulette. Hon är jättestolt. Äntligen faller bitarna på plats, äntligen har självförtroendet förlöst kreativiteten och äntligen har hon – med hjälp av gitarristen Peter Anthonsson – fått ta alla väsentliga beslut.
– Det var jättekul att spela in, säger hon saligt. Jag ville ha alla instrument spelade live, inga samplingar. Inte för att jag är gammaldags, men för att det kändes rätt för de här låtarna.
– Mest stolt är jag över att jag faktiskt gjorde det.
Hon har varit en "kräsen perfektionist", och sånt är svårt att komma över.
– I åratal hade jag skrivkramp, berättar Jennifer. Men när jag började skriva berättelser på prosa så upptäckte jag att jag kunde. Att jag kunde hitta på, beskriva människor och situationer.
Även titeln är hon svårt stolt över. Alla har nog spelat "daisy roulette". Man har bara inte tänkt på att kalla det så, när man plockade en blomma och gjorde en "älskar mig, älskar mig inte".
– Det bara kom till mig, berättar Jennifer, som skrev titellåten på ett hotellrum medan hon väntade på sin man.
– Den handlar om hur löjlig man kan vara när man är kär. Det är lite ironi i den, lite glimten i ögat som många av texterna, men det är det inte alla som märker.
Daisy Roulette med dess blandning av visa och singer/songwriterrock har än så länge bara pressats i tusen exemplar, och finns inte ute i vanlig distribution. Den ska säljas på konserter, via hemsidan på förlaget Cobblestone Music – och en blomsteraffär i Ystad. Ja, titeln handlar ju om blommor.
– Jag har ju försökt med min musik i så många år, och känt mig misslyckad så ofta, berättar Jennifer. Nu känns det som en befrielse att det här gör jag utan att det har något med pengar att göra.
Hon frågar sig varför vi så hårt förknippar begreppet "framgång" med pengar.
– Sen inser jag, säger Jennifer Saxell med ett nytt skratt, att "så säger bara de som inte har några pengar"!
Lars Thulin
0410-545 20
lars.thulin@allehandasyd.se
