Amoz Oz

Wahlström & Widstrand Översättning: av Rose-Marie Nielsen Vi människor lever på många sätt i samma hav, i samma ocean av ensamheter och gemensamheter, skillnaderna är klart i flera avseenden påtagliga, men likheterna är minst lika stora. Och i detta gemensamma hav finns det mesta, sorg och sökande, tillgivenhet och förlust, och den eviga oron och tron på att lyckan bärs av någon annan. Amoz Oz skriver om detta med stor värme, men även med en melankolisk klang. Formen är en blandning av lyrisk sång, prosapoetiska färger och i berättandet förs en form av inre samtal, som innehåller återblickar på den märkliga världen från ett helikopterperspektiv, blandat med mera jordnära vardagsbilder. Albert Danon är en blid och försynt revisor i 60-årsåldern, hans fru har just dött i cancer, han arbetar vidare med förlusten och med alla sina siffror. Han är målmedveten, nitisk och noggrann, det är väl så en revisor ska vara. Men han kopplar även av på sitt sätt gärna med sin goda vän och kollega Bettine Carmel, miljön är Israel och ofta är platserna Bat Yam och Jerusalem. Albert och Bettine pratar om vardagens bestyr och de trivs tillsammans, men Albert glömmer aldrig sin hustru Nadia och allra helst önskar han henne tillbaka. Författaren Amoz Oz." BORDER="0"Författaren Amoz Oz. Alberts son Rico David ger sig ut på en lång resa för att finna sig själv, för att komma närmare sitt eget jag och komma närmare det rum där den personliga tryggheten finns, nu är det tveksamt om han når sina mål, han virrar bort sig en hel del i flera länder som Tibet, Nepal och Bhutan, i Bangladesh och Sri Lanka. Ricos flickvän är kvar i Israel, hon heter Dita Inbar, är filmare och hon har kontakt med en filmproducent av tvivelaktig karaktär. Han är inte heller särskilt framgångsrik, han lyckas aldrig producera den där stora filmen utan får nöja sig med små, korta reklamfilmer. Albert och Dita har trevande kontakter och hjälper varandra på olika sätt. Amoz Oz är en fantastisk berättare, han har ett både sensuellt och vackert språk, han ger varje människa och varje karaktär en särskild kontur av ren och äkta ömsinthet, han ger varje individ en plats i ett stort och ljust rum. Och på några rader kan han fånga ett långt skeende: " Snickaren hängde sig och Rajeb återvände till Hebron. Han har inte varit här sen dess. Vissa säger att han flydde till Sudan? ". Bo Bjelvehammar