Amatörmusikaler tar hem spelet

Frågan är vilka förväntningar man ska ha när man ser en revy, musikal eller teateruppsättning av och med amatörer. Kan man överhuvudtaget ställa några krav på kvalitet? Och är det rätt att recensera sådana föreställningarna och i så fall utifrån vilka kriterier? Självklart ska man ställa krav på uppsättningar som tar betalt av publiken, man vill ju ha något för pengarna. Men även sådana föreställningar som ges på framträdande platser, har en uttalad ambition och når en hyfsat stort publik - även om det är gratis - bör leva upp till vissa krav. Därför har jag valt att skriva om dessa tre föreställningar med utgångspunkten att teatergrupperna har ett ansvar inför sin publik, ger man sig ut på djupt vatten bör man åtminstone kunna simkonstens grunder, och att det vore oärligt av grupperna att förlita sig allt för mycket på publikens välvilja och generositet. Jag har alltså sett tre olika uppsättningar; Piggsvinsteaterns Hallå Dolly på Jordberga gods, Trelleborgsrevyns Hjälten från Beddinge, i Trelleborgs Folketspark och Sommarteaterns Sound of Music på Ystads teater. Temat i samtliga föreställningar är det samma. Kärlek, förväxlingar och förvecklingar, humor, lättsamhet, lyckligt slut och mycket sång och musik. Olikheten är scenerna och kvalitén. Malena Björner i rollen som Dolly Meyer Levin. Piggsvinsteaterns uppsättning av den klassiska Hallo Dolly, lite lätt maskerad till Hallå Dolly och geografiskt placerad på Jordberga och i Malmö, är en fullträff! Ensemblen, med paret Malena Björner som Dolly och Michael Petersson som spannmålshandlaren J J Jeppsson i fronten, har en scennärvaro och säkerhet som imponerar. De sprudlar av spelglädje och entusiasm och en del stora körscener är formidabla. Malena Björner är suverän som Dolly - hon spelar inte Dolly, hon går helt in i rollen och blir Dolly. Smart, fräck, sexig, elegant och med en röst som bär långt ut över slätterna kring Jordberga. Kostymerna är som färgsprakande godis och dekoren enkel men väl fungerande (även om jag undrar om de verkligen hade gaffelpärmar på den tiden) och scenväxlingarna utförs inför öppen ridå och flyter perfekt likaså "transporten" av kör, dansare och huvudpersoner in och ut från scenen. Ett stort extra plus till koreografin som är både smakfull, lite listig och synnerligen rolig. Dansscenen med de dockliknande servitörerna på Hipp är en höjdare som jag kommer att minnas länge. En förklaring till den eminenta dansen är förstås att koreografen heter Rolf Hepp. Regissören Arne Strömgren ska ha en eloge för den strama timingen och hårda drillningen vid scenväxlingarna och för att han låter karaktärerna ta ut svängarna utan att för den skull bli karikatyrer. Hallå Dolly går till och med 26 juli. Missa inte detta gäng professionella amatörer. Sara Larsson, som Maria, och Ted Eriksson som kapten George von Trapp. Sound of Music, på Ystads teater, spelas av ungdomar mellan 10 och 20 år. Det var inte utan en viss oro jag tog plats i den traditionstyngda och pretentiösa teatersalongen. Att göra en stor musikaluppsättning av ett så känt stycke som Sound of Music med alla dess odödliga melodier är antingen väldigt modigt eller dumdristigt. Jag vet inte vilket men det var i alla fall helt rätt! Precis som ute på Jordberga fungerar scenväxlingar perfekt och dessutom ofta med god humor. Även här vinner ensemblen stort på sin spelglädje vilket också ger oräddhet och scennärvaro. Sara Larsson, som Maria, och hela gänget von Trapp-ungar. Styrkan i Sommarteaterns uppsättning är de musikaliska inslagen. Det är inte lätt att sjunga till förinspelad musik, kravet på exakthet och frasering är absolut annars rullar musiken iväg utan sångarna. Några nummer med både solister och kör är anmärkningsvärt bra och styckets pärlor, Edelweiss, ledmotivet och de andra melodierna framförs med stor bravur och jag sitter och känner hur hjärtat sväller. Sara Axelsson och Claes Grundkvist. Solistprestationerna är överlag imponerande. Sara Larsson, i huvudrollen som Maria, har en underbar röst och hon vet att utnyttja den. hon sjunger med styrka och självförtroende och tillsammans med den även skönsjungande Ted Eriksson, som kapten George von Trapp, bildar de ett effektivt och trovärdigt musikaliskt par. Sara Larssons Maria med ungarna Trapp.Ted Eriksson och Sara Larssons. Hela föreställningen har ett slags avväpnande charm som gör att den är väldigt lätt att ta till sitt hjärta. Ensemblen har kul och vågar visa det. Dessutom tycker jag det är bra att regissören Thommy Hansson inte väjer för de lite dunklare inslagen i storyn som när nazismen gör sitt intåg i Österrike med lokala medlöpare. Det gör att det inte bara blir en joddlande godispåse av det hela. Svagheterna i föreställningen är naturligtvis talscenerna. Med något enstaka undantag märks det tydligt att aktörerna är oskolade och ovana vid att föra en dialog på scen. Dessutom genomför man vad som måste vara historiens snabbaste lösning på kärleksproblemet mellan Maria och George. Från förvirring och osäkerhet till bröllop och lycka tar man sig på blott några minuter. Det är lite kul men väl slarvigt och hafsigt. Till sist några ord om Trelleborgsrevyns Hjälten från Beddingen med lokalpolitikern Nils Gunnar Snygg i huvudrollen som den gubbsjuke, snåle och gapige fröhandlaren Calle Pettersson. Det är en klassisk historia signerad Franz Arnold och Ernst Bach. In och ut genom dörrar, oväntade besök, total förvirring och ständiga förväxlingar och ett lyckligt slut där alla får varandra - i sann buskisanda. Att spela buskis är betydligt svårare än man tror. Det räcker inte med att rusa omkring och gapa, sjunga publikfirande potpurrier på välkända melodier från 1940- och 50-talen, klappa damerna i ändan och skratta hysteriskt. Att göra bra buskis kräver att ensemblen hela tiden spelar nästan stiliserat utagerande men man får aldrig gå över gränsen till överspel. Då blir det som Trelleborgsrevyn. Ett fasligt skrikande och gestikulerande men inga nyanser och inte särskilt roligt. Inte ens en hårt kämpande Nils Gunnar Snygg kunde göra något åt det hela. Det är kanske enklare med politiken, trots allt? Robert Dahlström