"Alla umgås med tanken på att bedra"
När Robert Gustafsson och Peter Dalle sökte en fars till en utomhussejour i Kalmar, sommaren 2010, fastnade de för en riktig klassiker; Arnold & Bachs "Spanska flugan."
De rensade ut musiken och den allestädes närvarande husan. Och flyttade storyn, om senapsfabrikören vars familj får påhälsning av en ung man som möjligen är en oäkta son, till svenskt 50-tal.
När "Zpanska flugan" nu kommer till Malmö, efter succéartat mellanspel i Stockholm, är Robert Gustafsson ersatt av Per Andersson från Grotesco.
Men varför blåsa liv i en 100 år gammal tysk fars, snarare än att skapa något med nutida anknytning?
För det första vill man ha ett "dramatiskt bygge" som fungerar. Det förklarar Peter Dalle när vi träffas i frukostsalongen på ett hotell i Malmö – staden där han började sin karriär 1979, på Teater 23.
– Ska man göra något roligt måste det vara psykologiskt grundat, berättar han. Arnold och Bach var komiker själva, de förstod att man inte gör något roligt av ingenting. Det finns en anledning till allt som händer.
– Ingen dramatik uppstår utan förväntan, säger Peter Dalle. Och ingen förväntan utan begriplighet.
Storyn behövde flyttas närmare vår tid för att modernisera språket. Men inte för nära. Då skulle de gammaldags, svartvita familjerelationerna gå förlorade. Dalle i rollen som fabrikör Stark och Suzanne Reuter som hans eventuellt bedragna fru, ger en bild av relationer som Peter Dalle inte tror att någon skulle vilja leva i. Samtidigt som vi kan vara avundsjuka:
– När jag och Suzanne bråkar så är det så enkelt. Jag kan skrika på henne, och så går hon ut ur rummet och jag säger bara "ah, kvinnor!" Och hon säger samma sak, "karlar, vilka idioter!"
Men varför är otrohet roligt?
– Jag får ofta frågan om man kan skämta om allt, berättar Dalle. Och det är klart att man kan, även om inte alla har mandat att skämta om allting.
Otrohet och svek har nästan alla råkat ut för. Och eftersom vi är flockdjur, resonerar Dalle, svider det när relationerna i flocken skadas.
– Sexuell otrohet är intressant eftersom inget spränger en människa i så många bitar som kärleksrelationer, funderar han. Min relation till min tonårsdotter är på ett sätt komplicerad, men samtidigt enkel: jag är pappa, hon är min dotter. I en kärleksrelation, däremot, ska jag vara den här kvinnans pappa, kompis, älskare, barn... i en sund relation växlar man.
– Otrohet spränger alla rollerna. Alla blir svikna, det finns ingen att gå till. Därför är vi mer sårbara, vilket skrämmer oss. Och det som skrämmer oss gör oss också intresserade. Eftersom vi alla går runt och själva umgås med tanken på att göra det vi är mest rädda för, att bli bedragna.
Vi tror gärna att vi styrs av tanke och intelligens. Fast inte Peter Dalle. Vi styrs av dunklare drivkrafter, anser han, som kåthet och girighet. Krafter så starka att "all sans och vett bara flyger ur oss."
– Om vi styrdes av vår intelligens skulle jorden vara både väldigt mycket tråkigare och mycket tryggare, säger han. Om det fanns ett IATA som kontrollerade kärlekslivet så skulle vi ha mycket säkerhetsrutiner runt det varje dag när vi möter människor. Men så är det ju inte, och det gör livet både hemskt och hemskt vackert.
Ett nutida otrohetsdrama skulle bli Norén, misstänker Peter Dalle. Men "Zpanska flugan" är ett "divertissement", förströelse.
– Man skrattar av sig lite ångest, tror jag. En bra Norénuppsättning skapar något helt annat. Fast bägge behövs. Förströelsen är underskattad!
Fotnot: IATA, International Air Transport Association, svarar bland annat för standardisering av flygsäkerhet.