Alla dagar är våra nära och käras dagar
I helgen var det Alla hjärtans dag, eller The Valentin-day som det heter där det kommer ifrån. Det hade jag inte lagt på minnen men blev påmind av min gode vän Anita som jag träffade på Konsum. "I dag får du inte brista några hjärtan", som hon uttryckte det på sitt oefterhärmliga sätt.
Det gav mig dåligt samvete och väl hemma satte jag mig och mailade och sms:ade till i första hand min dotter men också till några andra som jag tyckte förtjänade det. Men när jag satt där kom en känsla av löje över mig. Vilket trams det är med sådana här dagar. Alltså skrev jag till mina kära att "jag älskar dig alla dagar, även idag". Och min dotter svarade stilla: "Samma här". Så var det inte mer med det.
Vad ska vi ha sådana här dagar till? Om jag inte klarar av att uttrycka min kärlek till de som äger den i vardagslag men hör av mig på Alla hjärtans dag då är det ju närmast en förolämpning. Måste det till en särskild dag för att den drummeln ska orka höra av sig, tänker de.
Och om jag inte hade hört av mig i lördags då hade säkert någon blivit lite sårad och tänkt: Inte ens idag kan han visa något tecken på uppskattning. Drummel! Alltså föll jag till föga och skickade hälsningen.
Nä, som sagt, jag tycker det ligger en förolämpning i dessa märkliga bemärkelsedagar. Mors eller fars dag, till exempel. Behövs det verkligen en särskild dag för att vi ska visa våra känslor för mor och far? Är det bara en "lätta-på-samvetet-dag"? Han kom i alla fall ihåg mig på Mors dag, tänker mamman där hon sitter på hemmet och pratar med de tysta väggarna.
Och om vi är bra på det där med att komma ihåg våra gamla var och varannan dag – ett kort telefonsamtal räcker länge – då blir ju ett samtal på Mors dag inget speciellt alls. Vi pratar ju nästan varje dag. Så för vem har Mors dag egentligen betydelse?
Den riktigt stora förolämpningen var "frufridagen", eller vad den hette, som lanserades av Lennart Hyland för hundra år sedan. Då skulle minsann hemmafruarna uppskattas och inte behöva göra någonting i hemmet den dagen. Det ger en god bild av hur samhället på den tiden såg på hemmafruar. Om man hade sett på hemmafruns roll som ett jobb vilket som då hade det inte behövs någon ansträngd fridag. Inte har vi haft någon särskild "betongarbetar-fri-dag" precis.
Nu försvinner jag ett tag för att utnyttja ett stipendium. Tills vi hörs nästa gång önskar jag er allt gott och kom ihåg att alla dagar är våra nära och käras dagar!
