Alan Warner: Körflickorna

Efter att ha läst ut den skotske författaren Alan Warners roman "Körflickorna" går jag omkring med hans gestalter i huvudet i flera dagar. Det är dags för den nationellla skolkörstävlingen i Edinburgh och en buss katolska skolflickor från Vår fru av den eviga frälsningen bänkar sig i bussen för ett dygn av äventyr. De kommer från en gudsförgäten kuststad i västra Skottland, kallad Hamnen, där det enda nöjet är att gå på syltan Mantrap om lördagarna och vänslas med fulla matroser på tillfälligt besök. Skotten Alan Warner är född 1964 och numera bosatt på Irland. "Körflickorna" belönades med Saltire/Scotsman Bok of the Year 1998 och är hans tredje roman utgiven på svenska, alla på Tivoli." BORDER="0"Skotten Alan Warner är född 1964 och numera bosatt på Irland. "Körflickorna" belönades med Saltire/Scotsman Bok of the Year 1998 och är hans tredje roman utgiven på svenska, alla på Tivoli. Alla är likadant klädda, i skotska kiltar och vita blusar, utom när det gäller de mångfärgade skosnörena, enda sättet att uttrycka någon form av personlighet. De fem sjuttonåriga sopranerna sjunger bäst, men är också de som kommer att gå hårdast in för att förstöra alla chanser att vinna tävlingen. Cancersjuka Orla utan hår men med tandställning, Manda vars far av tvungna ekonomiska skäl använder hennes kallnande badvatten, Kylah som sjunger i ett band och ser som högsta uppnåbara mål att börja arbeta i skivdisken på Woolies efter skolan, dubbelt faderlösa Chell vars släktträd ser ut som en pinne, och ledargestalten Fionulla, med epitetet den fräcka, som precis börjat upptäcka sin homosexualitet. Alan Warner." BORDER="0"Alan Warner. Sopranerna super hejdlöst ur preparerade läskflaskor redan i bussen på vägen ner, saliga inför en hel dag på fri fot i Huvudstaden. Till historien hör även snobbiga medelklassflickan Kay, ett ständigt pluggande och tyst mobbningssobjekt med universitetet som mål, men samtidigt inte riktigt den hon ser ut att vara. Vid ankomsten sprider sopranerna ut sig över stan, från den ena klädesaffären till den andra, givetvis från bar till bar, och ett pärlband av absurda situationer slutar vid solnedgången framför en klunga rasande nunnor. I början undrade jag - vad är detta för hippt flams, men sedan blir boken störtallvarlig när berättelsen om Orla rullas upp. Orla som inte vet vad läkaren menar med ordet hospice, har gått ner fjorton kilo, är fast besluten att bli av med oskulden och berättar om fördelen med behandlingen: "Alla mina könshår hamnade i trosorna. och under armarna, och på benen, ja det är skitbra, man kan slänga sin Ladyshave och sin jäla Immac Bikini Line, dom behövs inte när man blir bombarderad av radioaktiva strålar". Fionulla får plötsligt syn på Kay, omklädd till kort mockakjol, och börjar skugga henne över stan. Manda får ett par glittriga Dr Martens av Orla "Manda Tassy, som aldrig sett en svartvit film i sitt liv" och tar motvilligt emot dem. Och Chell hjälper Kylah att göra slut med sitt band över telefon. Allt blandat med rejäla kvantiteter drinkar. Romanen handlar om fattigdom, tonårsgraviditeter, fördomar, vilda hormoner och brist på hopp om en förändringsbar framtid. Men också sprudlande livsglädje, psykologisk insikt, utsökt musiksmak och glädjen i att shoppa. "Körflickorna" rusar fram som en hungrig djurflock, är uppriktig, innerlig och poetisk emellanåt. Samtidigt rå, full av tvära kast och korta blixtbelysta absurda sidospårsberättelser. Läs! Caroline Alesmark Körflickorna författare: Alan Warner Översättning: Thomas Andersson Förlag: Tivoli/Norstedts