Äger vi eller inte?
Den som äger han vinner, han har kontrollknappen i handen och äger situationer. Han segrar, vinner maktandelar på andras bekostnad. Jag provade uttrycket på ett möte.
- Vem äger den här frågan? undrade jag lite skojfriskt medan jag rodnade av skam över att jag utövade språkexperiment med mina kollegor.
Ingen reagerade på ordvalet. Man kom fram till att den var Y som ägde ärendet (han knöt näven, utstötte ett YES! och agerade som en fotbollsspelare som precis gjort mål). Efteråt klappades jag på axeln eftersom jag gått från att vara kuf till att förvandlas till ''en i gänget", en som plötsligt kunde ''lingot" (dvs kodspråket i just denna lilla grupp).
På de tankekedjor vars existens många funderat över, har planer smitts om att ändra attityder hos pöbeln (dvs vi vanliga medborgare) sedan 1992 och börsnedgången. Ska marknaden överleva måste den har ett eget lingo (stänga obehöriga ute) och den måste laborera med unga formbara individer för att vinna fäste i ett långsiktigt perspektiv (hjärntvätt via media, locka med lycka).
På Timbro (där 10-dagarsminister Cecilia-jag-är-skitförbannad-på-allt-Stegö-Chilò var chef) lyckades de med det marknadsmässiga attitydtänket. ''Jag finns för att jag äger! Jag äger för att jag har makt! Jag är värd mer än de som inte äger!" affirmationer som sedemera sammanfattades till det korta och slagkraftiga; ''Jag äger!". Numer använt av varje unge med självbevarelsedrift.
Men att språket förändrats innebär inte att saken är klappad och klar. Under detta långa arbete med att skaffa mer pengar till en liten elit och göra ägandet hippt har det börjat röra sig på andra ställen.
Timbros analytiker, som så många andra, åldras och förlorar marknadsandelar till dem som äger fler och mer strategiska tankegångar dvs de unga. Självgodheten har sitt pris, so to say. Unga människor använder sig av affirmationer som ''Jag äger inget, därför är jag fri! Vi äger allt tillsammans! Varför tror du att du kan köpa mig för pengar jag inte vill ha? Mig äger ingen!".
Det kan bli ett attitydkrig som utlöses. För vad ska marknadens företrädare göra om de inte äger, om det visar sig att den som har mest saker när han dör INTE vinner, att det i stort sett bara handlar om dålig fantasiförmåga? En oförmåga att värdera livet? Ojoj.
