Afrikas okända litteratur

Hon går där och påtar i den spirande rabatten i trädgården till den prydligt nykalkade skånelängan. Hennes hår glänser silvervitt i vårsolen och hon ser ut som sinnebilden för en vänlig farmor. Karin Ruuth-Bäcker är verkligen en mycket snäll och älskad farmor och det är säkert därför hon har dedicerat sin bok Bakom maskerna, till sina fem barnbarn. Förordet till denna unika bok, skulle mycket väl kunna gälla författaren själv; Den livsglädje, humor och mänskliga värme, samt den befriande förmågan att se det komiska och ironiska i den många gånger bistra verkligheten . . . Omslaget till boken "Bakom" BORDER="0"Omslaget till boken "Bakom Detta skriver Karin om den afrikanska litteraturen, för det är om den hennes bok handlar. Boken är unik så till vida att den tar upp arton afrikanska länders skönlitteratur och visar för första gången på svenska vilken otrolig skatt av berättelser vi här i vårt land varit ganska så okunniga om. Visst har namn som Wole Soyinka, Naguib Mahfouz och Nadine Gordimer blivit kända och deras verk lästa, på grund av att de fått nobelpris, men fler afrikanska författare än så, tror jag knappast ens en riktigt beläst svensk kan namnge. Karin ler lite åt min förvåning då hon livfullt berättar om hur roliga afrikanska författare kan vara. Men, är det inte bara jämmer och elände, då? Den reaktionen brukar jag få. Och det är egentligen inte så konstigt, när man tänker på vilken negativ bild medierna ger av Afrika. Det är antingen krig, svält, fattigdom eller valfusk. Men det finns ju också positiva aspekter på denna väldiga kontinent. Här i Europa, fortsätter Karin, kallade man förut Afrika för den tysta kontinenten. Men Afrika är verkligen inte så tyst som vi har trott. Jag kommer själv ihåg hur det berättades överallt i byarna i länderna där jag var. Karin kan verkligen tala av erfarenhet. Hon har arbetat och vistats i inte mindre än elva länder på denna vidsträckta kontinent. Karin Ruuth-Bäcker." BORDER="0"Karin Ruuth-Bäcker. Den första resan gick till Tanzania. Året var 1970 och Karin Ruuth Bäcker hade fått arbete genom Sida som utbildare av handelslärare. Yngste sonen var tolv år och fick följa med sin mor, medan de två äldre bröderna stannade kvar i Sverige. Detta blev början på en kärlekshistoria. Kärleken till Afrika. Denna har nu resulterat i boken Bakom maskerna, som alltså ger oss en introduktion till den afrikanska skönlitteraturen. Det är en lättläst bok med presentationer av många spännande författare. Dessutom skriver Karin om sådant som de afrikanska författarna tar upp i sina romaner och noveller; familjerelationer, religioner, konflikter, det rika djurlivet och den fascinerande naturen. Vi som är vana att från vår horisont alltid betrakta solen som något livgivande, värmande och allmänt härligt, blir överraskade av att i afrikanska berättelser får solen ofta stå för det förgörande, brännande och hotfulla. Men så är det inte heller samma bleka vårsol som lyser här i Svarte, som den som steker ner på människorna i de afrikanska byarna i länder som exempelvis Tanzania, Kenya, Somalia eller Kamerun. För att bara nämna några av de länder som Karin arbetat och levt i. Det är svårt att tänka sig en mer spännande presentation av det svarta Afrikas stora skatt av berättelser än denna bok, skriven av en inte mindre fascinerande kvinna som verkligen har en stor förmåga att dela med sig av sina erfarenheter och sin djupa kunskap om dessa länders vardag och litteratur. Katrine Hamori