37 timmar i telefonen

Jag fick en telefonräkning härom dagen. Det är alltid lite av en överraskning eftersom jag aldrig lyckats lära mig viken månad den kommer. Nåja, nu kom den i alla fall och det var intressant läsning. Inte de där siffrorna som står längst ner utan redogörelsen över mitt telefonerande " eller min telefontrafik, som det heter på proffsspråket.

Det visar sig att under tre månader har jag ringt 160 telefonsamtal och pratat i 37 timmar. Det är ju nästan fem normala arbetsdagar. De flesta samtalen är lokalsamtal, 115 stycken under drygt 24 timmar och det var billigt " blott 228 spänn. Och så har jag pratat med utlandet 21 gånger under 6, 5 timmar " det är förstås i huvudsak Köpenhamn och München. Det är bra för det är viktigt att hålla kontakten med alla sina vänner. Det var inte heller särskilt dyrt, 281 kronor men så ringer jag för det mesta sent kvällstid.

Nu kommer vi till den stora posten; 10 samtal på 4, 5 timmar till "övriga mobiloperatörer" för 526 kronor. Jag funderade en stund över detta. Alla vet ju att det är dyrt att ringa till mobiler och alla håller därför en kort och kärnfull ton men uppenbarligen har jag kanat iväg på radiovågorna.

Men så kom jag på det och blev glad och då gjorde det ingenting att det kostat lite väl mycket " det är förstås till min kära dotter som jag ringt. Hon har ingen annan telefon än en mobilen och hennes abonnemang är inte samma som mitt.

Nu har vi förvisso träffats ganska många gånger under de senaste tre månaderna men frågan är om 4, 5 timmar under tre månader är mycket eller lite när det gäller kontakten med dottern? Ska jag tycka det är bra eller ha lite dåligt samvete? Jag ska kanske investera i ett nytt abonnemang åt henne, samma som jag har?

För övrigt, på tal om tonåringar, så har jag den senaste tiden fått en känsla av att de är allt mer kavata och modiga än vi gamlingar är, eller någonsin har varit. Härom dagen hörde jag att två tonåringar jag känner gett sig ut i bil i snöovädret bara för att åka pulka. Det hade varit besvärligt men pulka hade de åkt. Jag förfasade mig.

Och på bussen ner till Berlin träffade jag flera tonåriga reseproffs som bäddade ner sig på sätena och sov lugnt och tryggt trots snökaoset. Jag sov dåligt. Är det åldern, eller...?

Ha en riktigt go helg!

Robert Dahlström, 0411-55 78 53

robert.dahlstrom allehandasyd.se