Underbara ospännande dagar framför oss
Eh…ja, just det! säger jag till kollegan och försöker se ut som att jag hade minst hundra anekdoter på lager, den ena bättre än den andra.
Hmmm...få se nu. Vi går till familjecentret nästan varje dag. Där sjunger vi sånger. Särskilt den om Kalle Anka som satt på en planka tycker killen är kul. Sedan äter vi lunch och går hem. Kanske stannar vi till på Konsum på vägen. Sen sover killen middag, ibland två timmar men oftast bara en och en halv. Därefter äter vi igen. Killen har blivit ganska duktig på att äta själv nu. Han tycker det är jätteroligt att dela en banan med pappa efter maten. Sen leker vi. När mamma kommer hem från jobbet blir killen överlycklig och efter att de kramats ett tag vill han leka med hennes vantar och halsduk. Efter vällingen går killen och lägger sig, typ kring halv åtta varje dag. Dagen efter vaknar han vid åtta, och då äter vi frukost och går till familjecentret.
Nähä…var det inte så spännande? Nej, jag förstår det. För en utomstående låter det rätt trist. Men att vara föräldraledig handlar för mig om att stänga in mig själv i en liten bubbla, där bara killen och jag existerar, och göra till synes monotona sysslor utan för mycket tankeverksamhet.
Jag var lite rädd för det först. Tänk om det skulle bli jättetråkigt och båda klättra på väggarna efter en vecka? Men icke! Det är underbart att få rå sig själva, att göra det som faller oss in. Även om livet som föräldraledig också är ganska inrutat, så är det inrutat på det sätt som passar oss bäst, inte som någon annan har bestämt. Och så får jag följa min sons utveckling från första parkett, bara en sån sak.
En annan klar fördel med föräldraledigheten är att man kan bli så där härligt avtrubbad som man gärna också blir efter en riktigt lång semester. Då det tar dubbelt så lång tid att ta in information, och man bara har en vag känsla av vad som händer utanför bubblan.
Och på det underbara familjecentret är det som om tiden stått stilla. Där pratas det blöjor, mat och Försäkringskassa säkert på samma sätt som föräldralediga mammor och pappor har gjort i alla tider. Och där sjunger man samma sånger som man alltid gjort.
Nja, vänta nu. Tänk om jag hade en liten, liten apa, Ekorren satt i granen och Lilla snigel känner man ju igen från när man själv var liten. Och Imse Vimse Spindel såklart. Men när visan om den väderplågade spindeln sjungs till tonerna av We will rock you och alla klappar lika taktfast som Queen-trummisen Roger Taylor, så hajar till och med den mest föräldraledighetsavtrubbade pappan till. Nu har han plötsligt fått något spännande att skriva om i sin krönika! Och Freddie Mercury ler i sin himmel. Det är bara gitarrsolot som fattas.
