Lovsång till medmänskligheten

Regnet tilltar. Novembergrå himmel utanför bilfönstret. Känner mig dock varm av de fantastiska gospeltonerna som finns kvar i mig från mässan i Höllviken där deras nya herde välkomnats och hållit en god predikan. Jag är på väg mot Vellinge församlingshem där en manifestation för medmänsklighet, sprungen ur frågan om de ensamkommande flyktingbarnen i Hököpinge, ska hållas tillsammans med Rädda barnen. Allt är en smula provisoriskt. Jag känner mig lite osäker: Ska folk komma?

Nyheter • Publicerad 28 november 2009

Väl i Vellinge hinner jag vräka i mig stora mosmenyn på macken innan jag parkerar utanför församlingshemmet och tyst förbannar min dåliga matplanering. När jag går ur bilen möts jag av två saker. Regn. Regn och ljudet av någon som talar i en högtalaranläggning. Samtidigt hörs rop och kravallstaket som skramlar. Fast jag inte vill kan jag inte låta bli att närma mig torgmötet. Mannen från SD pratar på, pratar om hur kommunen svikit, hur invandringspolitiken misslyckats. Regnet tilltar. Gnisslet från staketet skär i huvudet, jag anländer till församlingshemmet trött, tom, lite ledsen och beklämd. Frusen på både utsidan och insidan. Gospeltonerna från förmiddagen har flytt eller lösts upp av de hårda orden och regnet, jag hittar inte de goda tonerna någonstans.

Tio minuter innan vi ska börja är salen fortfarande i princip tom. Några damer kokar kaffe och sätter fram frukt. Kanske får vi om en stund hälla ut det i vasken. Jag känner mig osäker på hela projektet. Men så kommer några in i rummet. Sedan några till. Verandan fylls med människor i alla åldrar. Några elever från Sundsgymnasiet arbetar med att få igång fadderverksamhet, vi samlar in kläder, rädda barnen har listor för aktivitetsgrupper. Det dricks kaffe och äts frukt. Barn leker, ljudet av goda samtal stiger mot taket, människor skrattar och ler. Medan de som hållit i torgmötet packar ihop sin regnvåta utrustning i bilarna har en annan rörelse av medmänsklighet börjar en liten bit bort. En rörelse som har sina rötter i det enkla antagandet att livet är något vi delar och när vi sträcker ut handen mot de behövande blir vår värld lite bättre.

Den senaste tiden har jag varit fokuserad på medmänsklighet och jag märker att den som söker skall finna. När jag går på stan har jag medvetet sökt tecken på medmänsklighet. Jag hämtar kraft av mammor och pappor som torkar snoriga barn och möter treårstrots med ömhet. Jag blir mjuk i hjärtat av att se hånglande tonåringar. Den unge piercade personliga assistenten som skjuter rullstolen framför sig fyller mig med stolthet över vårt samhälle. Allt för ofta tar vi den för självklar. Allt för sällan lovsjunger vi den. Därför får dessa rader vara en lovsång till medmänskligheten. Välsignad vare du som hjälper din medmänniska!

Nilla Andersson

Ola Fornling

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons