Annons
Nyheter

Jämförelse som inte föll i god jord

Det var ganska obehagligt. Gunilla och jag hade precis hållit ett föredrag om kyrkan i Malaysia och nu var det en präst som gick ut hätskt mot oss.
Nyheter • Publicerad 14 december 2009
Foto: 

Det är snart tjugo år sedan det hände och jag minns inte riktigt vad han sa, men det var något i stil med:

”Men nu har ju de fel och vi har sanningen, så därför kan man inte göra den jämförelse ni gör och därför skall vi inte tillåta dem!”

Annons

Den här händelsen kom upp inom mig i förra veckan. En händelse som ligger långt tillbaka i tiden. Min fru Gunilla och jag hade tillbringat ett halvt år i den lutherska kyrkan i Malaysia. Det är en mycket liten kyrka, då hade den i hela landet bara hälften av så många medlemmar som vi har Källstorp. En liten kyrka, som är del av den lilla kristna minoriteten. En minoritet som många gånger lever under besvärliga förhållanden.

Visserligen är religionsfriheten stadgad i Malaysias grundlag, både rätten att bekänna och utöva sin religion, men samtidigt sägs att islam har en särställning och stadsöverhuvudet skall tillhöra islam. Man måste erkänna att det påminner en del om Sverige. Traditionellt har man i Malaysia levt i samförstånd över religionsgränserna, även om minoritetsreligionerna menar att de har fått det svårare under de senaste åren. Till exempel försökte man förbjuda att ordet för Gud, Allah, användes av andra än muslimer. Ungefär som vi skulle förbjuda andra än kristna att använda ordet Gud för mer än den kristna guden.

Det var alltså om de kristna i Malaysia vi hade berättat också hade vi gjort en jämförelse som inte föll i god jord hos den här prästen. Vi berättade att ett problem för de kristna var att få byggnadstillstånd för kyrkor. Det var svårt att få tillstånd att bygga nytt eller renovera och det var i stort sett omöjligt att få tillstånd att ha någon kristen symbol på kyrkan. Nu var detta ungefär samtidigt som debatten gick hög om man skulle bygga en moské i Uppsala. Det vi då gjorde på det här mötet, som hölls i norra delarna av Uppsala stift, var att vi sa att vi menade att om vi skulle kunna hävda att våra kristna bröder och systrar har rätt att få bygga sina kyrkor i det muslimska Malaysia, måste vi också då hävda att muslimerna i Uppsala skall få bygga sin moské. Vi tänkte att detta var väl närmast en självklarhet, men se det visade det sig att det inte var. För prästen tog i med hela sin auktoritet och höll något slag brandtal mot vad vi hävdat. Så småningom lugnade det hela dock ned sig och vi åkte hem till Skåne igen. När vi sen några år senare flyttade till Uppsala, ja då var moskén redan färdig.

Det var den här händelsen som kom upp inom mig när jag hörde om minaretfolkomröstningen i Schweiz. Man blir ledsen, för det verkar ju inte ha blivit ett dugg bättre på de här tjugo åren, snarare sämre, och ändå har vi så många gånger sjungit psalm 97 som slutar: Varken tro eller ras eller namn sätter gränser. Jag är där.

Nilla Andersson
Per Kristiansson
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons